Vi hade ett långt och givande samtal om hennes närmaste framtid. Hon hade uppenbart tänkt igenom den stora helheten ordentligt, men detaljplaneringen och hur de faktiska förutsättningarna ser ut var det sämre med. Studierna och yrkesinriktningen var hon klar över. Sedan började hon lite försiktigt prata om att hon tänkte flytta till någon annan stad när hon förhoppningsvis var klar med studierna om ett eller två år. Göteborg tyckte hon verkade trevligt.
- Göteborg? Du vet väl inget om Göteborg.
- När jag var i Trollhättan åkte vi in dit under några dagar.
- Några dagar. Och vandrade omkring inne i city. Eller hur?
- Ja.
- Visst. Lägga upp ett par miljoner så kanske du får ett rum med kokvrå i utkanten av centrum.
Sedan hade jag en lång utläggning om att jag tyckte det var jättetrevlig att åka till Stockholm och vandra omkring i de centrala delarna, men om jag skulle bo där hamnade jag säkert i någon nedsliten förort med en timmes skakande på t-banan för att komma in till city. Det är en sak att komma till en stad som turist under några dagar, en helt annan att bo där. Jag fortsatte:
- Känner du till Angered och Bergsjön?
- Nä.
- Det är bostadsområden i Göteborg där du förmodligen kommer att bo om du flyttar dit. Gottsunda och Stenhagen är rena paradiset i jämförelse med dem.
- Har du varit där?
- Nä. Men jag har läst om dem i tidningar och sett på TV.
Så där gick jag på ett bra tag. Hon sa inte mycket, men tycktes inte heller vara intresserad av att lyssna på mig. Efter ett tag lade hon armen om mig och lutade huvudet mot min axel.
- Pappa. Jag är vuxen och har ett eget liv, men jag älskar dig ändå.
- Du vuxen? När blev du det?
- Vi får prata om det här senare.
- Ja. Det kan du vara säker på att vi ska.
9 kommentarer:
Göteborg. Det är ju lååångt borta :-(
Pappa Svarten...it is hard letting go. Var glad över att hon säger Göteborg.
Hade du haft en dotter som jag vart skulle du dött i hjärtattack för länge sedan.
Flyttade till Syrien när jag var 19 med en väninna utan att kunna ett ord arabiska...ja förutom yalla yalla.
Och så bröt Irakkriget ut och svenska ambassaden stack utan att säga till mig att de skulle stänga. Och jag vägrade komma hem trots min mammas vädjan för att jag tyckte synd om alla som bodde i syrien och inte hade friheten att åka som jag hade...
Göteborg sounds pretty good now doesn't it? :)
Fazeela
Jisses, vilken historia!
Blodtrycket stiger bara jag läser den.
Om du varit min dotter och bara knystat om att flytta till Syrien vid nitton års ålder, då hade du fortfarande varit inlåst i garderoben.
För övrigt anser jag att myndighetsåldern skall höja till 21 år. Minst.
Min dotter "kom ut ur garderoben"
när hon var 18 ;-)
hhhhhhh
interesant sätt och skrämma henne från göteborg,
inte för att det finns alldeles för mycket fördommar i dom argumenten, men en 18 åring knappast vill höra det.
dessutom så får man inte för sig att flytta till någon annan ställe och "lämna" alla sina vänner om man inte har någon annan dit man vill flytta.
Anonym (hhhhhhh)
Inlägget är sant så tillvida att samtalet med min dotter ägde rum. Replikerna har spetsats till för att budskapet ska bli tydligt; hur svårt det kan kännas att "släppa taget" om sitt barn.
För att värna mitt privatliv brukar jag "blanda korten". Hon planerar t.ex. inte att flytta till just Göteborg. Men det har ju egentligen ingen betydelse för berättelsen.
Fazeela du besökte oss där kommer jag ihåg, även om jag bara var en lite skitunge back then...
Haha Svarten svårt o släppta taget?
haha naaw! :)
Naiva, dumdristiga, härliga, intelligenta, spontana, drömmande tonåringar. I love them!
Skicka en kommentar