fredag 26 november 2010

Två retrospektiva dikter


Den här teckningen fick jag när jag var 20 år.
Tjejen som gjort den heter Elizabeth.

Oj, vilken nostalgitripp jag haft nu på förmiddagen. Jag letade efter ett gammalt fotografi som jag inte sett på många år. Till slut hamnade jag längst in i en garderob och hittade på översta hyllan en plastkasse med mängder av foton, kärleksbrev, teckningar, en tjock bunt med mina dikter från övre tonåren och något år uppåt, samt lite annat smått och gott. Jag hade helt glömt bort att jag sparat detta.

När jag läste mina gamla dikter bubblade massor av minnen och känslor upp till ytan. Det var som att möta sig själv, men ändå inte.

Först kommer en av mina tonårsdikter. Den andra, Kejsarens nya kläder, skrevs när jag var 20 år och nyligen flyttat till Uppsala. Jag hade precis fått min första egna bostad med kallt vatten och utedass på Kungsgatan 13. Trots att det varit frestande att göra smärre redigeringar av texten, så har jag avstått från det.


min dikt
är min armé

en samling odisciplinerade latmaskar
med tusen ursäkter för att
aldrig utkämpa en strid

kapten Kärlek
säger sig vara känslomässigt handikappad
på grund av komplikationer i barndomen

överste Gemenskap
anser att allt är falskt och ytligt
föredrar att spegla sig i sina
blankpolerade marschkängor

korpral Begåvad
undviker konsekvent alla situationer
där hans kompetens kan sättas på prov

menige Karaktär
drar sig undan med en vinflaska
och kör en vals om alienation

fänrik Romantik
sitter i gräset och binder blomsterkransar
tror på en inre förvandling
en ökad sensibilitet

arméläkaren Revolution
är upptagen med att avslöja simulanter
och kan därför inte fullfölja sin
egentliga uppgift

att göra revolution



Kejsarens nya kläder

Slottet Universitet Domkyrkan Carolina Redeviva

i all ära
men mitt rum på 11 kv/m
med kallt vatten och utedass
Det ni!

Lägg om sightseeing-turerna
låt bussar, bilar och människor
samlas vid Kungsgatan 13

iklädd en dräkt av finaste silke
och grannaste guld
står jag i dörröppningen
och önskar Er välkomna

jag
gör en gest inåt rummet
och säger:

Här skapas poesi!
åååååååå
Här finns lidande!
aaaaaaaa
Här finns glädje!
oooooooo
Detta är världens centrum!
sucksuck

fönstren är ögon gardinerna tårslöjor
taket himlen fåtöljen döden lampan solen
sängen kärleken lankansvecken bergskedjor
spegeln själen vattenkranen haven
diskbänken kylan kaffepannan upproret
väckarklockan revolutionen radion lögnen
skafferiet svälten väggarna trångsyntheten
golvet sanningen bordet viljan
dörren möjligheterna byrån glömskan

allt i detta rum
och mer därtill

Här skapas Poesi!
Jag är Poet!

- Men han har ju ingenting på sig!
sade ett litet barn

Inga kommentarer: