Om barnäktenskap på muslimsk chatt

Ni som besökt min blogg tidigare har knappast undgått att lägga märke till att den innehåller en hel del material om islam och muslimer. Den grundläggande anledningen till det är helt enkelt att jag är intresserad av religion, filosofi och samhällsfrågor. Och just islam har ständigt varit aktuellt i media efter terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001.

Den bild medierna förmedlar av islam upplever jag som väldigt ensidig och negativ. På chattar, bloggar och hemsidor kan det ta sig uttryck i rent rasistiska angrepp på muslimer som grupp. Finanstidningen Dagens Industris nätupplaga har bannlyst all diskussion om islam på sitt medlemsforum på grund av alla rasistiska och främlingsfientliga inlägg. Själv har jag försökt bidraga till en något mer nyanserad bild av religionen och dess utövare genom att lägga ut material på bloggen som normalt inte uppmärksammas i media.

Mitt intresse för islam gjorde också att jag sökte mig till ett svenskt muslimskt internetforum för att få möjlighet att diskutera religion med muslimer. Att det blev det forum det blev var en ren tillfällighet. I början raderades mängder av mina inlägg. Jag tror det berodde på både min och forumadministratörens oförmåga att anpassa sig till den nya debattsituationen. Efter en tid sattes en "snällare" administratör in och toleransnivån höjdes åtskilliga snäpp.

Diskussionerna var i regel inte särskilt avancerade eller kontroversiella, men det var en trevlig och vänlig stämning på forumet så jag fortsatte att titta in för att läsa och ibland även skriva inlägg. Men för ett par veckor sedan ändrades plötsligt tonläget på forumet, några skribenter hade fått nog. "Felaktiga" åsikter skulle bekämpas, "risken finns ju att stolligheterna får fäste. Det är som med ogräs, man gör bäst i att tidigt bekämpa tendenserna", som en skribent uttryckte det.

Nåväl, inte mycket att säga om det. På ett debattforum får man räkna med mothugg. Det tråkiga var dock att tonfallet mot oss icke-muslimer började bli allt mer nedlåtande med kommentarer som "Du är inte i en position där du kan förklara för muslimer vad som möjligen är och inte är fel" och "Jag behöver inte argumentera mot eller för någonting utan hänvisar till Imamens svar".

Jag övervägde att sluta skriva på forumet men tittade ändå in lite då och då. För knappt en vecka sedan påbörjades en diskussion om att gifta sig ung. Jag kunde inte låta bli att fråga vad som menades med "ung" i antal år räknat. En av de mest påstridiga "uttolkarna av islam" skrev:

"Den övre gränsen för när människan övergår från barn till vuxen är vid 15 år. Islam gör ingen skillnad mellan att vara könsmogen och vuxen. Att bli vuxen innebär också att man blir kapabel att fullkomliga ett äktenskap."

Jag hävdade att man självklart ska följa svensk lag, dvs 18 år är lägsta ålder för äktenskap och fick till svar:

"Ja, nu hamnar vi ju i ett dilemma. Självklart ska svensk lag följas. Men det uppstår vissa problem. Man kan ju trots allt vara gift enligt konstens alla regler och inte nödvändigtvis registrera sitt äktenskap hos skatteverket. Man lever precis som många frigjorda moderna människor tillsammans, i vad som kan beskrivas som ett sambo-förhållande enligt svensk lag, men i ett äktenskap enligt Islam."

Jag blev mycket upprörd över dessa skriverier, som inte bara försökte påvisa hur man kringgår den svenska äktenskapslagen, utan även höll dörren öppen för sexuellt umgänge med minderåriga. Jag kontaktade forumets administratörer via email och hänvisade bland annat till forumets egna regler:

"Alla diskussioner som är omoraliska eller olagliga är förbjudna i forumet. Detta inkluderar de resonemang där det av individen kan tyckas moraliskt försvarbart att bryta mot lagen."

Något svar har jag ännu inte fått och inlägget ligger fortfarande kvar på forumet.

Avslutningvis några kloka ord från Abd al Haqq Kielan, imam och ordförande för Svenska Islamiska samfundet:

"Imamerna måste komma från våra egna svenska muslimska ungdomar. Det är i längden det enda raka om vi vill integrera oss och vår tro här i vårt eget hemland, Sverige. Alla muslimska länder utbildar sina egna ungdomar, och islam blir därigenom en fungerande faktor i samhällsprocessen. När imamerna kommer från utlandet tar de med sig värderingar och attityder som ofta inte fungerar här, och som i värsta fall innebär segregering och konflikter."

Ur artikeln Vi svenska muslimer vill inte ha sharia-lag Expressen 2007-02-27