Lars Winnerbäck: Om du lämnade mig nu

Det var några dagar sedan jag träffade Sarah. Vi har jobbat och sovit på olika tider. Jag gick till restaurangen igår kväll för att åtminstone få se henne och kunna växla några ord. Det var förvånandsvärt mycket folk på uteserveringen, förmodligen ville de passa på att njuta av kanske den sista varma kvällen innan hösten.

Sarah står bakom bardisken och tappar upp en öl. Hon lägger huvudet på sned  när hon ser mig och säger:

- Så du trodde jag skulle flytta till USA.
- Ja, Sanna sa ju det. Men hon hade tydligen missförstått dig.
- Hur kändes det då?
- Vad då kändes?
- Att jag skulle flytta.
- Klart jag blev förvånad.
- Du blev förvånad. Jaha. Varför ringde du inte och frågade mig?
- Det blev liksom inte av.

Hon sätter två fingar under min haka och lyfter upp mitt huvud.

- Se mig i ögonen, Svarten. Medge att du inte törs erkänna för dig själv hur mycket jag betyder för dig.
- Varför skulle jag inte våga det?
- Därför att du är rädd att jag skall lämna dig.