Mohamed Omar - en kort introduktion

Han har alltid varit totalt opålitlig och samvetslös, en storhetsvansinnig psykopat med grundmurade antipatier mot judar. Så beskrivs Mohamed Omar av en gammal vän vilken Omar själv beskriver som "en man som jag har djup respekt för, har alltid haft det, han var en som jag såg upp till i min ungdom, och som jag har tänkt på som en broder."

"Den nye Omar" trädde fram i januari förra året då han med en artikel i Expressen kom ut ur garderoben som "radikal muslim". Visserligen skrev han strax efteråt på sin blogg att det där med radikal bara var en medveten provokation, vilket är svårt att kolla upp i dag eftersom Omar med stalinistisk grundlighet har försökt radera eller omforma sin egen historia.

En kompis till mig, som är en framgångsrik författare, blev för några år sedan kontaktad av Omar som ville träffa honom för en pratstund över en kopp kaffe. Min kompis ställde naturligtvis upp för ett snack om litteratur och författarskap med en ung man som drömde om att själv bli författare. När de träffades visade det sig att Omar var måttligt intresserad av att prata om litteratur och skrivandets hantverk, utan ville i huvudsak få tips om hur han kunde tjäna pengar på sina skrivalster.

Den nyblivne radikala muslimen lät senare meddela att han lurat hela kultursverige, att han i själva verket var en hycklare som endast skrev sånt som kunde inbringa pengar och en plats i rampljuset. För att kompensera sitt hyckleri och döva samvetet påstod Omar att han skänkt pengar till en källarmoské - en slags kohandel med gud, som han själv tycker är en exakt beskrivning av sitt agerande.

Hans demokratiskt sinnade vänner vände honom ryggen och hans blogg översvämmades av lovsjungande nynazister och andra högerextremister. Gamla antisemitiska kufar plockades fram ur mörka hålor och hyllades av Omar för sina utomordentliga insatser. En av dem sade, när han intervjuades av Omar, att judendomen är en psykisk sjukdom. Något som Omar inte såg någon anledning att opponera sig emot.

Sin syn på demokrati utvecklade Omar i en artikel som tydligen också har raderats från nätet: "Demokratin måste bygga på ett fundament som inte går att rösta bort för att kunna garantera sitt eget fortbestånd, och det fundamentet är sharia och de av Gud givna mänskliga rättigheterna." Således, ett samhällssystem där "demokratin" utgår från gud och inte från folket. Jag föreställer mig att den demokratimodellen även inkluderar ett antal oavsättbara religiösa ledare som står som garanter för att guds lagar följs.

Hans syn på det demokratiska systemet kom också tillkänna när han hösten 2009 deklarerade att han planerade starta ett politiskt parti: "Alla kommer att vara välkomna som delar våra paroller, men ingen kommer att påverka oss i någon riktning", sade Omar i en intervju.

I en annan intervju som publicerades i augusti förra året fick Omar frågor om nazisternas politik mot judarna. Det visade sig att han hade ordentliga kunskapsluckor.

– Jag kan för lite för att uttala mig om det.

Men du vet väl vad den officiella historien säger och om du utgår från den. Menar du att den inte är korrekt och att judar inte mördades?

– Jag säger att jag inte vet. Men jag vill lära mig mer. Men man ska inte döda någon för att de tillhör en viss etnisk grupp. Det kan jag som muslim aldrig acceptera. Om det är så, att de gjort så i Tyskland, så är det fruktansvärt.

Tycker du inte att den etablerade forskningen ändå ganska tydligt har påvisat detta?

– Jag är inte tillräckligt insatt. Jag är inte historiker.

För några dagar sedan, den 13 februari i år, uppmärksammade Omar på sin blogg årsdagen av bombningen under andra världskriget av den tyska staden Dresden. "En verklig och väldokumenterad förintelse", som han väljer att uttrycka det. Inledningen till artikeln börjar: "Regimerna i västvärlden tvingar sina medborgare att minnas den påstådda 'förintelsen' av Europas judar genom sciencefictionliknande 'gaskamrar'. Samtidigt som man sopar de verkliga förintelserna under mattan."

För några veckor sedan startade Omar en "nyhetsblogg" som är en enda lång hyllning till mullornas Iran och bespottande av de oppositionella, vilka han kallar antidemokrater. När jag läste bloggen kom jag att tänka på vad en annan bloggare, en tidigare vän till Omar, berättat om. Med hjälp av iranska pengar skulle Omar starta en svensk muslimsk tidning. Enligt den bloggande vännen backade dock finansiärerna ur då de ansåg innehållet vara alltför fanatiskt. Kanske är det så att Omar nu har hittat nya personer som är villiga att lätta på plånboken för att få en kraxande papegoja att vidarebefordra den officiella versionen om läget i Iran. Har han sålt sig tidigare kan han göra det igen.

Den gamle vännen, som i detta inläggs början beskriver hur han uppfattar Omars personlighet, har också skrivit följande om honom: "Det lär ta tid att övertyga mig och många andra att du lagt av dig narrkåpan för gott. Den blir 'second nature' för vissa."