Det där med dejting är inte min starka sida. Jag tycker det känns som en anställningsintervju där det gäller att marknadsföra sig själv och det är inte riktigt min grej. De få gånger jag fått ändan ur vagnen och vågat föreslå en middag med något intressant objekt har alltid slutat på samma sätt; objektet ifråga har ringt och meddelat att hon plötsligt har fått en sådan förskräcklig huvudvärk, eller något liknande, och tyvärr inte kan komma.
Inför årets Alla hjärtans dag hade jag tagit mod till mig och bokat in en hel rad dejter i förhoppning om att åtminstone någon skulle dyka upp. Till min stora förvåning lämnade ingen återbud. Det blev riktigt körigt, lite löpande band, typ. Jag hade bestämt mig för att köra med öppna kort, bara vara mig själv, sedan fick det bära eller brista. Modernt romantisk så videofilmade jag naturligtvis samtliga dejter för att kunna redigera filmen och lägga upp den på bloggen och Facebook. Man måste ju visa att man hänger med i de nya sociala umgängesformerna.
Nä, allvarligt talat. Jag var ut och käkade en indisk trerätters lyxmiddag med min dotter som precis gjort slut med sin pojkvän och var på ett uselt humör. Hon sammanfattade dagen med orden: "Det här var den sämsta Alla hjärtans dag jag någonsin varit med om".
3 kommentarer:
- Tack, sa jag.
- Nej, pappa, det var inte så jag menade, sa hon och var på vippen att börja gråta.
När alla män sviker oss tjejer/kvinnor sviker inte en man oss och det är pappan!
Vad härligt att läsa att du har en så fin och nära relation med din dotter!
*tröstkram* till din dotter från mig!
Jag är inget stort fan av Alla Hjärtans Dag. Chokladen och den röda färgen är nog det enda bra med den haha :D
Skicka en kommentar