torsdag 3 december 2009

Estradpoeterna i Uppsalas SM-lag


Foto: Hans E Ericson/UNT
Fr.v: Bita Yari, Saman Faramarxi, Nahide Arabadji och Alexandra Manuszewski.

Igår kväll var det final på Ofvandahls konditori i Uppsala inför SM i estradpoesi, eller poetry slam, om ni föredrar den benämningen. De fyra poeter som ska representera Uppsala i SM röstades fram. Själv jobbar jag i natt och hade ingen möjlighet att finnas med i publiken. Grrr!

SM-gänget består av Alexandra Maruszewski, Bita Yari, Saman Faramarxi och Nahide Arabadje. Jag har tidigare uppmärksammat Nahide och Bita på bloggen. Se en video med Saman Faramarxis uppläsning och läs reportaget i Upsala Nya Tidning

Se även Arig Idris blogg med fem frågor till Bita och Saman



Bita Yari läser en dikt om hiphop-kulturen.

onsdag 2 december 2009

Cherin > Svarten > Mikaela


Tittade nu på kvällskvisten ännu en gång in hos bloggarna Cherin och Mohammed och upptäckte - till min stora glädje och förvåning - att jag tilldelats awarden ovan. Tusen tack :-)

Jag sänder den vidare till Mikaela Hennes blogg har jag tidigare beskrivit med orden; "vardagsskildringar blandas med livets stora extensiella frågor, stort allvar lättas upp med en härligt befriande humor. Dessutom har hon en stor portion prestigelös självironi."

Mohamed Omar om möten med judar

Jag läste nyligen andra delen av Mohamed Omars självbiografiska
Min berättelse där han beskriver möten med judar verksamma inom
det svenska kulturlivet. Omars motbjudande text ligger på samma nivå som de mest vämjeliga inläggen på diverse islamofobiska bloggar. Ja, kanske är det till och med så att Omar ligger snäppet lägre. Islamofoberna försöker åtminstone ibland ge sken av att det handlar om religionskritik, hos Omar är hatet okamouflerat.

Man behöver inte ens vara jude för att bli utsatt för Omars antipati mot judar. När han möter Dritërio Kasapi, tidigare konstnärlig ledaren på Gottsunda Dans & Teater i Uppsala, blir han tveksam över hans ursprung och skriver: "Jag är ännu osäker på Kasapis etniska tillhörighet. Makedonien har en brokig befolkning. Förutom en stor vårta på höger kind, som han ofta kliade på, var han dock kusligt lik juden Francois Bronett (1932-1994), den skattesmitande cirkusdirektören."

Jag tycker det kan vara på sin plats att någon även beskriver sina intryck av Omar. Jag skall därför citera Jonas De Geer, en person vilken Omar den 23 april i år beskrev på följande sätt : "De Geer är en man som jag har djup respekt för, har alltid haft det, han var en som jag såg upp till i min ungdom, och som jag har tänkt på som en broder."

Denne De Geer hade drygt tre månader tidigare fällt följande omdömen om den gamle vännen Omar: "Han har alltid varit totalt opålitlig och samvetslös" och har "grundmurade antipatier mot judar". De Geer fortsätter: "Som alla psykopater har han kunnat dupera folk och förställa sig under lång tid, men till sist tar hat och hybris i kombination överhanden." I en replik till Omars lovord 23 april skriver De Geer: "Det lär ta tid att övertyga mig och många andra att du lagt av dig narrkåpan för gott. Den blir 'second nature' för vissa."

Julbrygd från Gambia


Affärerna har börjat med sin julskyltning och träden efter Fyrisån
i centrala Uppsala har pyntats med ljusslingor. Innan julen är här kommer jag som vanligt att vara trött på allt som har med jul att göra, så jag kan lika gärna kapitulera redan nu och själv pynta lite på bloggen. Fast det här ölet har egentligen inget med julen att göra, utan är uppkallat efter Gambias huvudstad Banjul. Nedan kan ni se er omkring i Banjul Breweries lokaler.


tisdag 1 december 2009

Behrang Miri: Gårdsvenska



Behrang Miri med Gårdsvenska från debutalbumet Boken om vårt liv

Igår medverkade Behrang Miri vid en konferens för Uppsalas gymnasieelever på temat Mot islamofobi - för mångfald, integration och demokrati

- Islamofobi är ett hot mot vår demokrati, inte något som vi ska sopa under mattan. Om vi kan prata om den så kan vi göra så att påhopp, propaganda och konspirationsteorier försvinner, säger Behrang.

Läs Behrangs krönika Gårdsvenskan - den nya dialekten (sidan 4)

Hörru! Jag är också svensk!

Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa (SMFR) är en organisation som lyssnat till professor Tariq Ramadans uppmaning: "I have been repeating for years to Muslim people that they have to be positively visible, active and proactive within their respective western societies."

Nu inbjuder SMFR till ett seminarium om medias roll i skapandet av den muslimska identiteten och bilden av svenskheten. De vill föra en debatt om bilden av muslimer och svenskhet i media, hur de stereotypa bilderna har ändrats över tid, vad det beror på samt vad denna konstruktion leder till. Kan man vara muslim och svensk samtidigt? Hur påverkar medias bild den muslimska identiteten och vad har den för konsekvenser för polariseringen?

Ingen anmälan behövs. Fri entré och fika. Läs mer om seminariet

måndag 30 november 2009

Mr. Afghanistan: Kroppsbyggare i Kabul



I natt satt jag och letade efter information på nätet om kristna kyrkor i Mellanöstern och hamnade hos Time Magazine. Efter att ha läst ett par artiklar klickade jag runt lite på tidskriftens sajt och fick upp en artikel från juni 2009 om kroppsbyggare i Afghanistan. Jag trodde knappt det var sant och känner mig fortfarande lite osäker.

Väntar bara på att få en kommentar som undrar hur jag kunde gå
på den bluffen; att det i det "islamistiska talibanlandets" huvudstad Kabul skulle finnas 200 gym och hundratals fler runt om i landet; att det hålls en tävling om Mr. Afghanistan; att Arnold Schwarzenegger och nutida amerikanska muskelberg pryder husfasaderna i Kabul; att det förra hösten hölls en mindre tävling för kroppsbyggande kvinnor som utannonserades som tyngdlyftning för att inte uppröra någon.

Om jag nu bestämmer mig för att tro på detta, så måste jag också fråga mig själv vad jag egentligen vet om Afghanistan och vilken bild media ger av landet och dess invånare. Jag har följt händelserna i Afghanistan sedan den sovjetiska invasionen i december 1979 och tyckt att jag haft hyfsad koll på läget i landet. Men det här fick mig verkligen att bli ödmjuk och erkänna att mina kunskaper är mycket, mycket begränsade. Jag vet ingenting om vanliga människors vardag i Afghanistan.

Läs artikeln Afghanistan's real strongmen

söndag 29 november 2009

Ja till förbud mot minareter i Schweiz


Schweiz är första land i världen att folkomrösta mot ett förbud mot minareter. Enligt det officiella resultatet har 57 procent röstat ja till ett förbud.  Nedan:  Förbudanhängarnas kampanjaffisch.

Läs vad Banana skriver om Schweiz, invandrare och etnisk identitet


Yoriyos: Endoscopises



Musikvideo av Ron Winter till Yoriyos sång Endoscopises. För den som inte redan visste det kan jag berätta att Yoriyos är son till denna man Klicka nedan vid "Etiketter" för fler inlägg om Yoriyos.

I made my own way - a long long time ago
Packed a book and pen - to draw up my own road
It started with a line - and to the distance I went
But I never thought I'd ever end up where I have

Many souls I've met - and many a one have told
That the journey of life - will lead you to unfold
The secrets of existence - the reason for living
But I still haven't found the happiness I'm missing

It's so easy to talk it - but much harder to find
Wisdom doesn't come with age - it comes with an open mind
Now I've been searching hard - I've travelled many miles
But The Truth isn't something you grow up believing
it's something you have to find

I've been alone for so long - and a long long time ago
I left in search of Peace and Truth - I left to find a home
I still have faith and I hope - one day I will see
When I have found myself - that you'll come and find me.

1 advent: Hälsning till sverigedemokraterna


Gemensamma nationella traditioner är en form av kollektiva ritualer som skänker trygghet och är en del av vårt kulturarv, vår identitet, sägs det. Men jag är mest överraskad över hur snabbt vi förändrar och skapar nya traditioner inom olika samhällsområden. Nu är pizza, spaghetti, kebab och hamburgare svensk husmanskost. Halloween är redan en etablerad helg bland ungdomar och affärsmän efter bara 14 år sedan introduktionen i Sverige.

I dag är det första advent och vi plockar fram den elektriska ljusstaken och kanske även tänder ett första levande adventsljus. Många hänger upp en advents-/julstjärna i fönstret och barnen öppnar första luckan i advents-/julkalendern. Alla vet att det är så vi firar advent i dag.

Men för hundra år sedan var alla dessa självklarheter helt okända i Sverige. Flera av dessa seder kom från Tyskland under 1900-talet. Adventsljusstaken kom hit under 1930-talet i form av en liten gran där det varje dag under advent tändes ett ljus. Den ersattes av ljusstaken med fyra ljus, ett för varje söndag. I dag har den i många hem ersatts av den elektrisk ljusstaken med sju ljus.

Adventsstjärnan kommer också från Tyskland och blev populär i Sverige först efter andra världskriget. Även adventskalendern är importerad från Tyskland. Den första svenska adventskalendern gavs ut 1934 av Sveriges Flickors Scoutförbund. Radion började sända adventskalenderprogram 1956 och 1960 visades de första gången i svensk TV.

Under de allra senaste åren har jag noterat att både advents-/julstjärnan och advents-/julstaken börjar försvinna från fönstren.
I ett nybyggt bostadsområde i närheten av min bostad, där det mest bor unga småbarnsfamiljer, är det ljusslingor som gäller. I stort sett varje balkong är utsmyckade med ljusslingor i olika färger. En tradition som jag förknippar med amerikanska juldekorationer.

På den muslimska förskolan Nymånen i Göteborg bygger man pepparkaksmoskéer (bild i nedre höger hörn), som barnen sedan äter upp. När de växer upp kanske traditionen förs vidare till nästa generation. I dag vet jag åtminstone en svensk familj där det också byggs moskéer av pepparkaksdeg

Även här på bloggen har det utvecklats traditioner. Bilden och rubriken på detta inlägg är de samma som tidigare två år vid den här tiden på året. Texten i inlägget är nästan samma som förra året, men har förändrats lite grann, precis som alla våra svenska traditioner förändras under tidens gång. Ständig förändring är en självklar och oundviklig del av vår tradition.