Mohamed Omar om möten med judar

Jag läste nyligen andra delen av Mohamed Omars självbiografiska
Min berättelse där han beskriver möten med judar verksamma inom
det svenska kulturlivet. Omars motbjudande text ligger på samma nivå som de mest vämjeliga inläggen på diverse islamofobiska bloggar. Ja, kanske är det till och med så att Omar ligger snäppet lägre. Islamofoberna försöker åtminstone ibland ge sken av att det handlar om religionskritik, hos Omar är hatet okamouflerat.

Man behöver inte ens vara jude för att bli utsatt för Omars antipati mot judar. När han möter Dritërio Kasapi, tidigare konstnärlig ledaren på Gottsunda Dans & Teater i Uppsala, blir han tveksam över hans ursprung och skriver: "Jag är ännu osäker på Kasapis etniska tillhörighet. Makedonien har en brokig befolkning. Förutom en stor vårta på höger kind, som han ofta kliade på, var han dock kusligt lik juden Francois Bronett (1932-1994), den skattesmitande cirkusdirektören."

Jag tycker det kan vara på sin plats att någon även beskriver sina intryck av Omar. Jag skall därför citera Jonas De Geer, en person vilken Omar den 23 april i år beskrev på följande sätt : "De Geer är en man som jag har djup respekt för, har alltid haft det, han var en som jag såg upp till i min ungdom, och som jag har tänkt på som en broder."

Denne De Geer hade drygt tre månader tidigare fällt följande omdömen om den gamle vännen Omar: "Han har alltid varit totalt opålitlig och samvetslös" och har "grundmurade antipatier mot judar". De Geer fortsätter: "Som alla psykopater har han kunnat dupera folk och förställa sig under lång tid, men till sist tar hat och hybris i kombination överhanden." I en replik till Omars lovord 23 april skriver De Geer: "Det lär ta tid att övertyga mig och många andra att du lagt av dig narrkåpan för gott. Den blir 'second nature' för vissa."