tisdag 15 december 2009

Snöängel


Jag gick till sängs tidigt igår. Jag var trött efter ett deprimerande samtal med en nära vän. Ibland räcker man helt enkelt inte till. Istället för att stödja och hjälpa blir man själv nerdragen i skiten.

Vaknade strax efter midnatt, efter några timmars orolig sömn med märkliga drömmar. Jag gick upp och drack ett glas apelsinjuice. Tittade ut genom fönstret och såg att marken var vit av snö. Den där barnsliga glädjen som alltid brukar infinna sig vid årets första snöfall uteblev. Jaha, det blir till att börja skotta snö igen, tänkte jag.

1 kommentar:

aGape sa...

faktum, att du finns endast ett samtal bort för din vän... räcker mer än väl. Även om du inte kan trolla bort alla problem eller få människan att må bra igen, finns du där. Det är mer än vad många där ute faktiskt har, som i ensamhet får utkämpa personliga krig. Så dras inte ner, stå stadigt !