
lördag 4 mars 2006
fredag 3 mars 2006
666
besökare har bloggen just nu haft.
Men det verkar som det är något jävelskap med "Bravenets free counter", den tycks räkna alldeles åt helvetet (för lågt).
Någon som kan rekommendera en annan (pålitlig) räknare?
Men det verkar som det är något jävelskap med "Bravenets free counter", den tycks räkna alldeles åt helvetet (för lågt).
Någon som kan rekommendera en annan (pålitlig) räknare?
Den som söker
finner inte alltid det eftersökta.1991 reste jag under sex veckor runt i Rajasthan, Indien. Min vana trogen, när jag är ute och reser i världen, så besökte jag tempel och heliga platser. Och i Indien finns det gott om tempel, för att uttrycka sig försiktigt.
I dag kom jag av någon anledning att tänka på Delawara Jain templen i Mt. Abu. Vet inte om ni känner till Jainismen, men det ringer säkert en klocka om jag nämner följande:
De troende får inte döda någon levande varelse - inte ens den minsta lilla insekt - och munkarna går därför omkring med munskydd och sopar hela tiden framför sig, för att inte av misstag döda något litet kryp.
Vad jag har förstått så finns det (minst) två riktningar inom Jainismen: Digambara och Shevetambara. De förstnämnda lever som munkar och de andra har en mindra asketisk livsstil. Vid templen såg jag en troende gå omkring med kvast och munskydd, en stund senare såg jag honom iklädd kostym hoppa in i en sportbil och dra i väg med en rivstart. Så han tillhörde förmodligen Shevetambara.
Gjorde en Google-sökning för att läsa lite om templen, och framför allt, hitta bilder av dessa fantastiska byggnader i marmor. Visst fanns det en del bilder, trots att det på flera sajter stod att all fotografering vid Delwara templen var förbjuden. Det var då mitt sökande började. Jag vet nämligen att jag, utan att någon försökte hindra mig, brände av flera rullar när jag var där. In i arbetsrummet och upp med skåpet som innehåller, tusen och åter tusen, osorterade fotografier.
Nu, flera timmar senare, har jag fortfarande inte hittat bilderna från Delwara templen. Däremot hittade jag ett foto på¨någon som möjligen kan vara min norske morfar (till höger på bilden), som emigrerade till USA. Enligt texten på fotot togs det i Seattle 1914, dagen efter första världskrigets utbrott.
Our nation has a mission
He (president Bush) works hard to understand what America needs, and he tries sincerely to meet those needs. He devotes time to studying international issues, and he uses his best judgment to address those issues. But there is little evidence that the president or his advisors consult the Bible when formulating national and foreign policy. There is little to suggest that before making a decision they ask, "What would Jesus do?"Ur boken May God Bless America: George W. Bush and Biblical Morality av Joseph J. Martos
torsdag 2 mars 2006
Bibelbarometern 2006
I januari frågade Sifo, på uppdrag av Svenska Bibelsällskapet, tusen svenskar om deras förhållande till bibeln. Knappt en av tio läste bibeln någon gång i månaden. I åldersgruppen 15-29 uppgav hälften av de tillfrågade att de aldrig hade läst bibeln.Bibelbarometern 2006 (pdf)
Målning: Gerrit Dou (1613-1675)
Okomfohemmaa Akua Oparebea
Under de första fem åren på 90-talet besökte jag flera gånger helgedomen Akonedi shrine i Larteh Kubease, som ligger i Akwapim regionen i Ghana. Helgedomens översteprästinna var Okomfohemmaa Akua Oparebea, Ghanas mest inflytelserike prästinna under flera decennier. Hon föddes 1900 och hennes föräldrar var av kunglig börd. Hon var översteprästinna vid Akonedi helgedomen från 1957, samma år som Ghana blev självständigt, fram till dess hon 1995 lämnade denna värld.Fotot är taget tre dagar innan hon förenades med sina förfädrer. Jag och min dåvarade fru gjorde ett sista besök och hade med oss ett fotoalbum från en tidigare visit. Trots att Oparebea var påtagligt svag tittade hon intresserat igenom alla bilder. När hon var klar sade hon några ord till en närstående prästinna, som tydligen blev mycket förvånad. Hon i sin tur pratade med några andra prästinnor, alla såg lika förvånade ut och det uppstod en viss förvirring. Efter ett tag fick vi veta att Oparebea önskade utföra Den Stora Cermonien för mig och min fru.
Det hela inleddes med att vi fick tvätta oss i heligt vatten. Därefter följde dryckesoffer, böner och välsignelser. Oparebea var mycket svag och fick stödjas av andra prästinnor för att orka genomföra hela cermonien. Detta var med största sannolikhet sista gången hon utförde Den Stora Cermonien.
Ett kort utdrag ur den skrift som sammanställdes av Oparebeas familj till begravningen.
Nana Korantemaa Ayeboafo var en annan prästinna som vi träffade vid besöken på Akonedi helgedomen. Hon var från Philadelphia, USA, och hade genomgått sju års utbildning vid Akonedi. Under flera år därefter återvände hon för att delta i den stora årliga högtiden Odwira.
En intervju, börjar på sidan 8 (pdf), från 2003 med Nana Korantemaa Ayeboafo.
onsdag 1 mars 2006
Illusion
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)



