Den 26 januari 1952 framträdde Gösta "Snoddas" Nordgren i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. Det blev en omedelbar succé och Snoddas-febern drog fram över Sverige.Jonas Sima gjorde 1991 filmen Jag var ung en gång för länge sen och gav fem år senare ut boken Sagan om Snoddas, Sverige i oskuldens tid
När jag arbetade på filmen om Snoddas kom jag snart att uppfatta arbetet som en samtidig undersökning av den svenska "folksjälen", skriver Jonas Sima och fortsätter:
Vad innebär begreppet folksjäl?
Jag menar att sagan om Snoddas definitionsmässigt beskriver själva begreppet. Snoddas sånger och hans sångstil kom att påminna många människor som såg och hörde honom om en tid och en livsstil som de börjat frukta skulle gå förlorad i den moderna tid som de kände nu bröt in, präglad av den amerikanska Coca Cola-kulturen som vällde in över våra gränser när avspärrningarna efter andra världskriget hävdes.
Snoddas uppfattades genast som en symbol för det genuina och äkta – det helyllesvenska – som man ville hålla kvar och bevara: detta ursvenska som inte får förspillas och kastas bort. Snoddas framträdde med någonting välbekant och tryggt: en blandning av folkvisa och gamla skillingtryck, bondvals och folklig schlager. Sånger som man själv kunde nynna eller sjunga med i. Det som estetiker av facket kallar "bekantskapskvalitet".
Att hålla på Snoddas blev det samma som att hålla på det man höll kärt, nämligen det ursprungligt svenska.
Lennart Hyland intervjuar Snoddas i radioprogrammer Karusellen
Snoddas sjunger Flottarkärlek i Karusellen
Se även blogginlägget Povel Ramel: Snodderian Snoddera
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar