I februari 2010 skrev jag inlägget
Mohamed Omar - en kort introduktion och påstod att "Omar med stalinistisk grundlighet har försökt radera eller omforma sin egen historia". Det där med stalinistisk var naturligtvis i grövsta laget, men att han slingrar sig och ljuger om vad han sagt och inte sagt har visat sig vid flera tillfällen. När han nu biktar sig offentligt och framträder som den ångerfulle före detta "islamisten" fortsätter han med att ha ett lättsinnigt förhållande till sanningen, för att uttrycka mig försiktigt. I dag kallar han sig fritänkare och visst tycks han tänka och uttrycka sig väldigt "fritt".
I går publicerades hans artikel
"I dag inser jag att jag hade fel" i Uppsala Tidning. När han beskriver sin tidigare inställning till nazisternas utrotningpolitik av judar skriver han:
"
Jag var absolut ingen förnekare, tänkte jag. Jag accepterade ju att de judiska samhällena i Europa hade förintats av nazismen. Jag accepterade ju att judar trängts samman i fruktansvärda slavläger. Jag accepterade massarkebuseringar. Jag tvivlade endast på gaskamrarna."
När han under sin "islamistiska" period
intervjuades av Expo var det hela inte lika solklart som han i dag framställer det, för att åter uttrycka mig försiktigt. När han får frågor om Hitlers politik mot judarna låter det så här:
"Men Hitlers politik mot judar?
– Jag kan för lite om det. Men det jag har läst och hört i skolan är att Hitler diskriminerade judar och det håller jag inte med om såklart.
Och mördade?
– Jag kan för lite för att uttala mig om det.
Tycker du inte att den etablerade forskningen ändå ganska tydligt har påvisat detta?
– Jag är inte tillräckligt insatt. Jag är inte historiker.
Jag avslutar med att
citera mig själv:
"Det kommer förmodligen att snurra runt Omar ytterligare en tid. Vart han slutligen kommer att landa har jag ingen aning om. Och det tror jag inte Omar vet själv heller."
