söndag 30 augusti 2009

Yerba mate



När jag tidigare i dag skrev om G. Willow Wilson läste jag i något sammanhang att hon var en inbiten "yerba mate drinker". Jag hade ingen aning om vad det var för slags dryck och måste naturligtvis genast ta reda på det. Det visade sig vara ett sydamerikanskt te. Inte undra på att jag, som passionerad kaffedrickare, helt hade missat det.

En kort introduktion får ni hos Wikipedia, sedan kan ni läsa mer i artiklarna Yerba mate är Sydamerikas svar på kaffe och Drycken
som förenar Sydamerika

Febrig, förkyld och sänkt allmäntillstånd



Jag har varit krasslig under några dagar och känner mig fortfarande lite hängig. Vem som smittat mig har jag naturligtvis ingen aning om, men det kan vara på sin plats att visa denna upplysningsfilm från 1945. Rådet i filmen fungerar fortfarande alldeles utmärkt.

Politik, islam och populärkultur

Förra söndagen uppmärksammade Bananen The 99, en serietidning med muslimska superhjältar. I dag tänkte jag skriva några rader om G. Willow Wilson (hemsida), född 1982, en amerikansk författare och journalist som hösten 2007 kom ut med den grafiska romanen Cairo, vars 160 sidor är illustrerade av M.K. Perker. Comixology intervjuar henne om boken och publicerar några sidor ur den

Läs en recension av boken Cairo hos Progressive Historians.

Som 11-åring fick Wilson ett exemplar av The Uncanny X-Men i sin hand och har sedan dess haft ett brinnande intresse för serietidningar. Sin journalistbana började hon som frilansande musikjournalist vid 17 års ålder och har senare skrivit för tidningar som Atlantic Monthly och The New York Times Magazine.

Hon har en examen i historia från universitetet i Boston, där hon även studerade det arabiska språket och arabisk litteratur. Under studietiden kom hon i kontakt med islam och konverterade efter att först under närmare två års tid försökt övertyga sig själv om att hon inte behövde islam för att fylla något tomrum i sitt liv. Hör henne berätta om sin konvertering med början 5:55 i intervjun nedan.



Wilson är gift med den egyptiske översättaren Omar Haggag och sedan 2003 tillbringar de ungefär lika mycket tid i Egypten som i USA. Wilson skrev för den oppositionella engelskspråkiga tidningen Cairo Magazine som ofta censurerades av de egyptiska myndigheterna och slutligen lades ner 2005. Hon var också den förste västerländska journalist som fick en intervju med Sheikh Ali Gomaa efter att han 2003 blivit utnämnd till stormufti i Egypten.
Se hennes artikel The Show-Me Sheikh

I augusti 2008 kom det första numret av serietidningen Air, där Wilson fortsätter sitt samarbete med tecknaren M.K. Perker. Tidningen kommer ut med ett nummer varje månad och det har även publicerats två samlingsvolymer bestående av fem nummer i vardera utgåvan.

Jag har själv inte läst något nummer av Air, men den som är nyfiken på innehållet kan besöka Wikipedia, läsa en recension av #2 och en intervju där hon berättar om tidningen. Helt kort handlar de första numren av Air om en höjdrädd flygvärdinna som dras in i intrigerna runt en flygplanskapning och hamnar i ett land som inte finns på världskartan. Typ.

Wilson har tillsammans med tecknaren Josh Middleton gett ut ett nummer av serietidningen Outsiders: Five of a kind och med tecknaren Cafu gav hon ut fem nummer av Vixen: Return of the lion Trots sina unga år planeras en del av hennes memoarer att publiceras våren 2010 med titeln The Butterfly Mosque

fredag 28 augusti 2009

Prinsessa av Zanzibar och Oman

Efter en bloggkommentar av Fazeela Selberg-Zaib, med bloggen Inlänning, blev jag nyfiken på den historiska kopplingen mellan ön Zanzibar (en del av dagens Tanzania) och Oman.

Vid den allra första sökningen på nätet snubblade jag över författarinnan Sayyida Salme/Emily Ruete (1844-1924), född prinsessa av Zanzibar och Oman. Hon var en av de 36 barnen till Sayyid Said bin Sultan Al-Said (1797-1856), sultan av Muscat och Oman.

Det var bara för någon timme sedan jag första gången läste något om och av Salme/Ruete och jag är inte tillräckligt påläst ännu för att skriva något längre inlägg om henne, men det tycks ha varit en fascinerande kvinna. Hon föddes på Zanzibar som prinsessa; blev som 22-åring gravid med en tysk affärsman; flydde från Zanzibar med ett engelskt fartyg; bosatte sig i Hamburg; gifte sig med barnets far och konverterade från islam till kristendom. Hennes make dog 1870.

Hon publicerade sin första bok 1886, som på tyska har titeln Memoiren einer arabischen Prinzessin och på engelska Memoirs of an Arabian Princess from Zanzibar. Vid två tillfällen, 1885 och 1888, återvände hon till Zanzibar. Reaktionen på Zanzibar över hennes konvertering till kristendom beskriver hon i boken (kapitel XVI, Slavery):

"I had in the meantime turned Christian, so that, being a renegade, I deserved my countrymen's hatred worse than if I had been born one, but they all welcomed me, with frank cordiality commending
me to God's protection."

Salme/Ruete bodde under åren 1889-1914 i Beirut (Libanon) och Jaffa (i dagens Israel). Hon återvände till Tyskland och dog vid 79 års ålder i lunginflammation.

Hela boken Memoirs of an Arabian Princess from Zanzibar, inklusive bilder, finns att läsa på nätet. I dessa dagar kan det kanske vara av speciellt intresse att läsa kapitel XIV, Mahometan festivals.

Svarten goes international

Hemland och %-fördelning för bloggens senaste 100 besökare.

Stalins tunnelbana

Texten på balkarna mellan pelarna lyder: ”Stalin reste vår lojalitet mot nationen, inspirerade oss till arbete och stordåd."

Det började med att jag nu på morgonen tittade in på bloggen Stilla natt, som var den senast uppdaterade på länklistan Muslimer som bloggar Inlägget handlade om renoveringen av Moskvas tunnelbana och länkade till en artikel i Dagens Nyheter

Tunnelbanestationen Kurskaya återinvigdes den 25 augusti efter avslutad renovering som återställt den i nästan ursprungligt skick. "Nästan" innebär att den staty av Josef Stalin som en gång stod där numera lyser med sin frånvaro. Hyllningstexten till Stalin
på balkarna mellan pelarna har dock åter kommit på plats.

Nu har jag tittat på videos och läst om Moskvas tunnelbana i ett par timmar. Jag laddade till och med ned en demo till PC-spelet Stalin subway: Red veil (trailer), men jag lyckades inte öppna zip-filen. Det var nog lika bra det, enligt recensionerna ska det vara ett skitspel.

Enligt Wikipedia öppnades den första tunnelbanestationen i Moskva 1935. I dag är tunnelbanesystemet totalt närmare 30 mil, det finns 12 linjer med 177 stationer. En vanligt arbetsdag har tunnelbanan omkring 7 miljoner passagerare.



Ett besök på tunnelbanestationen Revolutionstorget. Videon lades ut på hemsidan Russia Today för ett par veckor sedan och är den första i en serie om Moskvas tunnelbana. Ni som redan nu vill få en mer omfattande presentation av tunnelbanan kan titta på den 26 minuter långa videon Moscow Metro: World beneath daylight

torsdag 27 augusti 2009

Vad gör muslimerna under ramadan?



Förra veckan kom boken Ramadan - en svensk tradition I den påvisas hur våra traditioner blir en naturlig del av de svenska muslimernas fastemånad. Fortfarande är det förmodligen ytterst ovanligt att avbryta fastan genom att äta surströmming, även om det skulle passat bra i år när surströmmingspremiären inföll två dagar före ramadans början.

Men hur högtidlighålls ramadan i mellanöstern? Engelska Al Jazeera ger en del av svaret i detta programinslag som sändes förra året.

Längtar till Afrika

Låt tusen toner klinga


mondomix.com - all colors of music!
Äh. Jag försökte skriva någon om hur viktig musiken är och har varit i mitt liv, men det blev så jäkla pretentiöst, ja, rent av patetiskt. Vad jag ville komma fram till var helt enkelt att här har ni chansen att upptäcka nya artister och musikstilar. Ett musikaliskt smörgåsbord med delikatesser från olika delar av världen.

Bi Kidude - As old as my tounge



Trailer för dokumentärfilmen As old as my tongue: The myth and life of Bi Kidude

Det blev några ord om taarabmusik och Bi Kidude igår. Senare på dagen upptäckte jag att det även fanns en dokumentär om henne från 2007. Besök filmens hemsida där ni bland annat kan lyssna till filmens soundtrack. Missa inte när blueslegenden Taj Mahal sjunger Done changed my way of living med hjälp av Culture Musical Club och Bi Kidude.