Dalpelle - stortjuv och mördare

I går läste jag en artikel i Upsala Nya Tidning där stortjuven och mördaren Djos Per Andersson, kallad Dalpelle, helt kort omnämndes som "den siste som offentligen avrättades i Uppsala. Han halshöggs 1849 efter att ha knivstuckit en fängelsevakt som dog av skadan." Det där väckte naturligtvis min nyfikenhet och sökandet började. I en artikel i Upsala Tidning fanns följande korta artikel införd 1849:

"Den wildaste och förfärligaste fången i härwarande länshäkte, och som lyckligtwis torde i wårt land ega få sina likar, Dios Per Andersson från Dalarne, Dalpelle kallad, har nyligen rågat måttet af sina brott med ett mord, begånget på waktdrängen Widlund. En längre tid härstädes förwarad som rannsakningsfånge, erhöll han nyligen Hofrättens stadsfästelse på sin öfwerklagande dom, 40 par spö och lifstidsfästning, för 3:dje och 4:de resan stöld. Härigenom stegrades hans, med list och förställning blandade wildhet, som slutligen, efter flera inom fängelset begångna excesser, bröt ut i ett förfärligt uppträde, då en ny, för honom förfärdigad jernklädning skulle påsättas honom. Drängen Widlund, derwid behjelplig, mot hwilken han, owisst hwarföre, hyst agg och flerfaldiga gånger utöst hemska hotelser, stack han wid detta tillfälle med en knif i ryggen och slutligen genom ögat, hwaraf hjernan laederades och Widlund efter några dagars förskräckliga plågor afled. Widlund war känd som en godlynt och oförarglig karl."

Dalpelle blev för detta tilltag avrättad/halshuggen."

Det var inga problem att hitta mer information om Dalpelle, han hade nämligen själv skrivit sina memoarer när han i väntan på att dödsdomen skulle verkställas satt fängslad på Uppsala slott. De två tunna häftena finns på Riksarkivet i Stockholm. Janne Bäckman från Orsa, som var Dalpelles födelsetrakter, gav för några år sedan ut boken Testamente från stupstocken - Dalpelles egen berättelse, där han iklätt berättelsen en modernare språkdräkt. Jag har alldeles nyss beställt boken från fängelsemuseet i Gävle För er som genast vill läsa mer om Dalpelle rekommenderar jag i första hand Sveriges Radios artikel från 2009, Sabelhugget som skapade Dalpelle- Stortjuf och mördare

Ett citat ur Dalpelles testamente där han redogör för sin syn på kyrkoplikten och rehabilitering av brottsligar:

"Efter kyrkoplikten är kainsmärket stämplat på hennes panna. Nu är skiljemuren upprest som för alltid söndrar henne från mänskligheten. Varje försök att återvända dit är förgäves. Medmänniskor undviker henne, och hatad av sina anhöriga, avskydd av alla, tvingas hon fortsätta den bana, på vilken hon i många fall oskyldigt inkastats.

Lagstiftarna har själva aldrig varit brottslingar. De verkar ha glömt att brottslingen, trots att han är brottsling, inte upphört att vara människa. De verkar ha glömt, att hans första tanke då han åter vaknar till besinning måste vara att om möjligt, få återvända till samhället. Den vanära som åtföljer straffet, uppreser för alltid skiljemuren mellan brottslingen och mänskligheten. Själva straffet förhärdar och jag vill därför fråga: vad gagnar det till att åter lämna brottslingen till en värld där alla avskyr honom? Man behöver inte själv ha varit brottsling för att inse hur omöjligt det är för honom att återvinna sin forna ställning i samhället, om ingen räcker honom handen.

En prövotid bestämd av brottets beskaffenhet borde beviljas. Under den tiden skulle den vilseförde beredas tillfälle att genom sitt uppförande undgå den vanära som kyrkoplikten stämplar henne med. Jag har känns tusentals som inte skulle sky någon uppoffring om deras brott kunde bli sonat, och de en gång försonade med samhället, kunde bli hela människor."

Dalpelle testamenterade sitt fadersarv till änkan efter den fångvaktare han knivhögg till döds i fängelset på Uppsala slott. Sin kropp sålde han till forskningen. Hans kranium, med texten "Dalpelle, stortjuf mördare 1849", finns på Uppsala universitet och används i anatomiundervisningen.