Alhayat - nygammal muslimablogg

Alhayat fanns redan tidigare med på länklistan Muslimer som bloggar men har nu startat en ny blogg Hon presenterar sig själv:

Jag är en svensk tjej som fastnade för Islam. Stora förändringar undrar många, men jag tycker man förändras genom hela livet, för mig kändes det som att jag "växte upp". Jag fick nya insikter i livet.

Här kommer jag skriva om det som intresserar mig och livet runt mig. Lite för att visa att jag inte är så himla annorlunda, bara en helt vanlig svensson-muslim!

Jag är 26 år och har två små pojkar 5 och 3 år gamla tillsammans med min man som ursprungligen är ifrån Irak.

Bokhylla

Mina dagar utan internet och stationär telefoni har jag redan skrivet om i tre blogginlägg När jag nyligen gick igenom åtta dagars e-post hittade jag två e-brev från Telias kundtjänst som publicerats som kommentarer på bloggen Telia är tydligen på hugget - ibland.

Nå. Vad har jag sysslat med under dessa dagar utan internet men med ett tvångsmässigt behov av att sitta framför datorskärmen?

Lite av varje. Jag har bland annat plockat fram några gamla PC-spel som jag inte spelat på många år. Bilspelet Need for speed - Hot pursuit 2 från 2002 var fortfarande väldigt kul att spela. Det är som jag alltid sagt; spelkänslan är det viktigaste, inte en massa grafiskt lull-lull. Länge leve Tetris!

Jo. Sedan gjorde jag en video om en av mina bokhyllor. Den kan ni se som en liten personlig presentation. Ni vet: Säg mig vad du läser och jag skall säga dig vem du är.

Fyra seklers arkitektur i Uppsala

Bostadshus på Vretgränd och Dragarbrunnsgatan i Uppsala.

Envåningshuset på Vretgränd 13 är det äldsta på bilden och beskrivs i Renovering 2004-2006. Antikvarisk kontrollrapport (pdf):

"Huset är byggt år 1772 i en våning med liggtimmerstomme på en sockel av huggen gråsten. Fasaderna är klädda med handhyvlad, falsad lockpanel av hög ålder spikad med handsmidd spik, målad i grönt. Det har utstickande knutlådor klädda med slät panel. Tidigare fanns en portgång in till gården som sattes igen någon gång på 1950- eller 60-talet. Fönstren är försedda med kopplade, spröjsade bågar. Fönstren har släta, ljusgrå omfattningar med profilerade överstycken. Taket är ett flackt sadeltak täckt med enkupiga tegelpannor. Mot gatan finns fotplåt och ståndränna av falsad plåt samt stuprör av traditionell typ med skarpa vinklar."

Kontaktproblem 3

Klockan halv nio i dag väcktes jag av några hårda knackningar på ytterdörrens lilla glasruta. Ringklockan är tillfälligt urkopplad på grund av renoveringsarbeten på husfasaden. Sömndrucken vinglar jag iväg för att öppna. Där står en man från Telia och önskar mig "Go´morron" och ber sedan vänligt om ursäkt för att han väckt mig. "Kan du fixa telefonledningen är du mer än hjärtligt välkommen", säger jag.

Han kopplar i någon slags mätutrustning i telefonjacket och går ner
i källaren. Efter en stund kommer han upp och säger att nu ska det fungera. Vilket det inte gör. Konstigt, säger han och går ner i källaren igen. När han kommer upp berättar han att något var glappt, men att nu skulle ledningen fungera igen. Vilket den också gör. Han ler och önskar mig "Trevlig helgen(sic!)" innan han går. Jag önskar honom det samma.

Felet på ledningen låg således utanför min lägenhet, vilket förhoppningsvis innebär att Telia står för kostnaden och inte
sänder någon räkning till mig. Men helt säker känner jag mig inte.

Nä, nu måste jag gå igenom åtta dagars e-post. Det kommer att ta en timme eller så. Förbaskat skönt att ha tillgång till internet igen.

Kontaktproblem 2

Igår skrev jag om min stendöda telefonledning som innebär att jag varken har fungerande telefon eller internetuppkoppling i hemmet. När jag igår för andra gången ringde Telia fick jag beskedet att felet skulle åtgärdas i dag, den 10 juni. Självklart blev jag glatt överraskad när jag redan igår fick ett sms som meddelade att

Telia har behandlat din felanmälan och din tjänst för tfn: 018XXXXXX ska nu fungera igen

Telia, i direkt nedstigande led släkt med det gamla pålitliga statliga Televerkets monopol, är prima grejer det. Glad i hågen sätter jag mig vid datorn och bestämmer mig för att skriva ett blogginlägg som lovsjunger Telias strålande service. Kruxet är bara att internetuppkopplingen fortfarande inte fungerar. Jag sliter av gammal vana åt mig min stationära telefon för att ringa Telia för tredje gången - naturligtvis fungerar inte den heller.

Jag tar fram mobilen och knappar in 90200. Krånglar mig igenom muren med obligatoriska röstmeddelanden och knapptryckningar och kommer slutligen fram till en riktig människa. Jag ger en kort sammanfattning av situationen och efter diverse förtydliganden från båda parter får jag beskedet att felet måste ligga hos mig och min utrustning. Reparatören kan komma först på fredag och jag får själv stå för kostnaderna. Jag accepterar. Vad skulle jag annars göra?

Min magkänsla säger mig att detta kommer att bli en utdragen
och dyr historia för stackars moi. Och jag kan redan nu utlova att fortsättning följer.

Nationaldag i folkdräkt

Det blev inget firande av Sveriges nationaldag på bloggen i år, eftersom Telia (trots nyligen höjd abonnemangsavgift) inte klarade av att leverera vad jag betalat för. Nåväl. Shit happens.

Många har säkert redan sett denna bild på en kvinna klädd i Sverige-dräkt, så jag tänkte vara lite originell och presentera något liknande från vårt grannland i väster. Just det; Norge. Tyvärr lyckades jag inte hitta någon bild som visar hela folkdräkten.

Kontaktproblem

I torsdags blev det ett kortare el-avbrott hos 50 000 abonnenter i Uppsala, vilket i stort sett innebar att alla hushåll i staden saknade el.
I samma veva slutade min telefonledning att fungera.
Jag trodde det fanns något samband och att de båda ledningarna skulle börja fungera samtidigt, men så blev det inte. Utan telefonledning i funktion innebär också nix tillgång till internet.

På fredagen var telefoni och internet fortfarande utslagna, så jag gjorde en felanmälan via mobilen. En automatiserad röst informerade mig om när jag skulle tala respektive svara genom knapptryckningar. (Tips. Det heter inte "telefonen fungerar inte", utan man får klämma till med något där ordet "felanmälan" ingår.) Det kom ett sms som uppmanade mig att kontrollera min telefonutrustning, vilket jag gjorde. Även med en annan telefon inkopplad var ledningen stendöd.

Ringer i dag upp Telia igen. Efter en massa automatiserade frågor och knapptryckningar lyckas jag trycka på en siffra som kopplar mig vidare till en alldeles riktig människa. Hon förstår allt jag säger redan första gången, jag behöver inte formulera om svaren till någon förprogrammerad mall. Jag får beskedet att felet skall åtgärdas under dagen den 10 juni.

Det här skulle kunna vara grunden för ett smått filosofiskt inlägg
om att inte bli förstådd därför att mottagare och avsändare inte är "programmerade" efter samma mall. Ni vet, hela köret med språksvårigheter och kulturkrockar. Jag skulle säkert även kunna
få in något om hur avståndet växer mellan oss människor och naturligtvis något om tekniksamhällets sårbarhet. Men allt det där känner ni redan till och har säkert dessutom en mycket bättre förmåga än jag att uttrycka det i ord.

Jag nöjer mig med att konstatera: En vecka utan internet i hemmet
- det känns tungt.

Xamsa bopp

Senaste inlagda länken på Muslimer som bloggar-listan tar dig till Xamsa bopp Bloggaren bor i Stockholm och har sina rötter i Gambia. Han tar sig friheten att skriva om det som intresserar honom, vilket han naturligtvis gör alldeles rätt i. Att musik är ett av hans stora intressen går inte att missa.

Själv tar jag mig friheten att länka till ett av mina tidigare blogginlägg som handlar om ett besök i Gambia och mötet med Mästertrumslagaren i Man-Njie Kunda

Historisk filmpremiär: Blodomloppet

Igår blev det en kvällspromenad efter Fyrisån igen. Runt åttatiden brukar man som regel enbart se en och annan hundägare, joggare och stavgångare. Men igår var det annorlunda. Redan innan jag kommit fram till Fyrisån hör jag sambamusik från Studenternas idrottsplats på andra sidan ån.

Väl framme vid åns östra sida ser jag massor av folk på västra sidan, ett mänskligt lämmeltåg på väg mot Studenternas. Första tanken var att Sirius hade hemmamatch. Men jag insåg genast att det numera endast är en handfull lika hängivna som omdömeslösa individer som släpar sig iväg för att se på deras usla prestationer på fotbollsplanen. Och Maja Gräddnos-loppet är nedlagt sedan flera år.

Vad kunde det vara? Jag möter en äldre man med en nummerlapp på magen, som tydligen förirrat sig till fel sida av ån, och frågar vad det är som pågår. Det är Blodomloppet, svarar han.

Jag plockar upp min ständige följeslagare, Digimax A403, ur axelväskan. I detta ögonblick skrivs historia. Istället för att ta ett foto, som brukligt är, bestämmer jag mig för att använda kamerans filmfunktion. Jag har som hastigast för några dagar sedan ögnat igenom delen av bruksanvisningen om hur man filmar och känner mig mogen att göra ett försök.

I bakhuvudet dyker intrycken från alla förskräckliga YouTube-videos upp. Jag bestämmer mig för att inte zooma eller köra någon panoramasekvens, utan jobba med fast kamera och låta motivet ge liv och rörelse i filmen.

Det här är alltså mitt livs första film, helt oredigerad, och jag är övertygad om att eventuella tittare fram för allt kommer att uppskatta att den endast är 20 sekunder lång.

Evin Cetin besöker hemstaden Bollnäs

Det har hänt att jag i vuxen ålder fått frågan vilket det bästa och viktigaste beslutet i mitt liv har varit. Jag har aldrig tvekat om svaret; att jag flyttade från Bollnäs. Jag ska inte fördjupa mig i detta utan nöjer mig med att konstatera att så är det.

Evin Cetin, som satsar hårt på att bli inkryssad i EU-parlamentet, är också uppväxt i Bollnäs och även hon har flyttat där ifrån. Hon kom från Turkiet till Sverige som treåring och till Bollnäs när hon var sju. Hennes erfarenhet av staden är dock en helt annan än min. När hon nyligen under valkampanjen besökte sin gamla hemstad blev hon intervjuad av BollnäsNytt.

Sin uppväxt i Bollnäs ser hon tillbaka på med värme.

– Jag har aldrig känt mig som en invandrare, utan alltid som en Bollnäsbo. Det kommer jag alltid att göra. Det är i Bollnäs jag känner mig hemma och jag kallar mig fortfarande för Bollnäsbo.
Jag har aldrig någonsin känt mig utanför under mina år i Bollnäs.

Läs hela artikeln: Sidan 1 / Sidan 2

Klicka vid "Etiketter" nedan för att läsa mer om Evin och EU-valet.