Kontaktproblem

I torsdags blev det ett kortare el-avbrott hos 50 000 abonnenter i Uppsala, vilket i stort sett innebar att alla hushåll i staden saknade el.
I samma veva slutade min telefonledning att fungera.
Jag trodde det fanns något samband och att de båda ledningarna skulle börja fungera samtidigt, men så blev det inte. Utan telefonledning i funktion innebär också nix tillgång till internet.

På fredagen var telefoni och internet fortfarande utslagna, så jag gjorde en felanmälan via mobilen. En automatiserad röst informerade mig om när jag skulle tala respektive svara genom knapptryckningar. (Tips. Det heter inte "telefonen fungerar inte", utan man får klämma till med något där ordet "felanmälan" ingår.) Det kom ett sms som uppmanade mig att kontrollera min telefonutrustning, vilket jag gjorde. Även med en annan telefon inkopplad var ledningen stendöd.

Ringer i dag upp Telia igen. Efter en massa automatiserade frågor och knapptryckningar lyckas jag trycka på en siffra som kopplar mig vidare till en alldeles riktig människa. Hon förstår allt jag säger redan första gången, jag behöver inte formulera om svaren till någon förprogrammerad mall. Jag får beskedet att felet skall åtgärdas under dagen den 10 juni.

Det här skulle kunna vara grunden för ett smått filosofiskt inlägg
om att inte bli förstådd därför att mottagare och avsändare inte är "programmerade" efter samma mall. Ni vet, hela köret med språksvårigheter och kulturkrockar. Jag skulle säkert även kunna
få in något om hur avståndet växer mellan oss människor och naturligtvis något om tekniksamhällets sårbarhet. Men allt det där känner ni redan till och har säkert dessutom en mycket bättre förmåga än jag att uttrycka det i ord.

Jag nöjer mig med att konstatera: En vecka utan internet i hemmet
- det känns tungt.