Sommaren är här, även om det är svårt att tro med de senaste dagarnas monsunliknande regn. Tjocka vinterkläder ersätts av lätta och tunna kläder. Vit hud färgas ljust brun av solens varma strålar.Den vite mannen, papalagi. Söderhavshövdingen Tulavils berättelse påstås vara ett nedtecknat tal som hölls av hövdingen från ön Upolu i Samoa-gruppen efter hans besök i Europa i början av 1900-talet.
Boken gavs första gången ut på tyska under 1920-talet. Personligen tvivlar jag på att boken är ett äkta dokument, men det har i detta sammanhang mindre betydelse. Den kan läsas som skönlitteratur och innehåller onekligen flera intressanta iakttagelser att begrunda.
Bokens första kapitel heter "Om hur papalagi skyler sitt kött, om alla hans höftskynken och mattor". I kapitelets början fastslås att den vite mannen anser att
Allt som är kött är synd. I varje sena ryms ett lömskt gift som går från människa till människa. Om man så bara ser på köttet, suger man in giftet, får man sår, och man blir lika ond och förtappad
som den som visar köttet. Detta är vad den vite mannens heliga sedelagar förkunnar.
Sedan följer en beskrivning av hur den vite mannen och hans kvinnor döljer huden, såväl dag som natt, under lager av olika slags skynken och mattor, sätter ett hus på huvudet och stoppar fötterna
i ett par kanoter. En konsekvens av detta ängsliga skyddande av huden blir, enligt hövdingen, bland annat att
Eftersom nu kvinnorna och flickornas kroppar är så kraftigt betäckta, bär männen och ynglingarna på en stor längtan efter att få se deras kött - vilket ju också är helt naturligt. De tänker dag och natt på det, de talar mycket om kroppsformerna hos kvinnor och flickor, och alltid som om det naturliga och vackra skulle vara en stor synd och bara finge finnas bland de mörkaste skuggor. Om de fick se köttet öppet och fritt skulle de kunna ägna sina tankar mer åt annat, och deras mun skulle inte tala liderliga ord när de möter en flicka.
Ha en trevlig och lustfylld sommar, käre bloggbesökare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar