Historisk filmpremiär: Blodomloppet

Igår blev det en kvällspromenad efter Fyrisån igen. Runt åttatiden brukar man som regel enbart se en och annan hundägare, joggare och stavgångare. Men igår var det annorlunda. Redan innan jag kommit fram till Fyrisån hör jag sambamusik från Studenternas idrottsplats på andra sidan ån.

Väl framme vid åns östra sida ser jag massor av folk på västra sidan, ett mänskligt lämmeltåg på väg mot Studenternas. Första tanken var att Sirius hade hemmamatch. Men jag insåg genast att det numera endast är en handfull lika hängivna som omdömeslösa individer som släpar sig iväg för att se på deras usla prestationer på fotbollsplanen. Och Maja Gräddnos-loppet är nedlagt sedan flera år.

Vad kunde det vara? Jag möter en äldre man med en nummerlapp på magen, som tydligen förirrat sig till fel sida av ån, och frågar vad det är som pågår. Det är Blodomloppet, svarar han.

Jag plockar upp min ständige följeslagare, Digimax A403, ur axelväskan. I detta ögonblick skrivs historia. Istället för att ta ett foto, som brukligt är, bestämmer jag mig för att använda kamerans filmfunktion. Jag har som hastigast för några dagar sedan ögnat igenom delen av bruksanvisningen om hur man filmar och känner mig mogen att göra ett försök.

I bakhuvudet dyker intrycken från alla förskräckliga YouTube-videos upp. Jag bestämmer mig för att inte zooma eller köra någon panoramasekvens, utan jobba med fast kamera och låta motivet ge liv och rörelse i filmen.

Det här är alltså mitt livs första film, helt oredigerad, och jag är övertygad om att eventuella tittare fram för allt kommer att uppskatta att den endast är 20 sekunder lång.