Sommarkväll i Uppsala

Efter en sen middag vandrade vi sakta hemåt i den varma och ljusa sommarkvällen. Vi stannade till vid Kvarnfallet och Upplandsmuseet.

Innan parken och asptrappan byggdes för några år sedan var där bara en grop med en massa gammalt bråte. Platsen var ett inkissat revir för stadens vildkatter. I dag är det en av de vackraste platserna vid Fyrisån i centrala Uppsala. Trots att vi befann oss mitt i staden kändes kvällen lite trolsk. Möjligtvis kan rödvinet och ouzon ha bidraget till den magiska stämningen.

Kvarnfallet i Fyrisån, Uppsala

Möte vid Troja i Uppsala

Igår var jag in på Clas Ohlsons och köpte ett enbent kamerastativ för att undvika alltför mycket skakningar de gånger jag försöker göra en mer genomtänkt filmsnutt. Sedan gick jag och tog en öl
på Trojas trottoarservering. Det är viktigt att behålla en bra vätskebalans under dessa varma dagar, serru.

Svartbäcksgatan fick sitt namn på 1700-talet efter att tidigare kallats Stora Kungsgatan. När man sitter vid Troja och blickar ut
över Svartbäcksgatans västra sida ser man två kvarter med enbart hus från 1700 och 1800-talen. En unik vy i Uppsala.

Jag kunde naturligtvis inte avstå ifrån att testa det nyinköpta stativet och gjorde ett kamerasvep över gatan. I slutet av filmsnutten ser ni Eric Ernanders gård Ernander (1748 -1809) var guldsmed och affärsman och en av stadens rikaste herrar. Under några år hade han arrendekontraktet på brännvinsbränneriet vid Ulleråker. En verksamhet som Roland Agius beskriver i artikeln Brännvinets Uppsala:

"Det var den tidens motsvarighet till 1990-talets klippekonomi. I efterlämnade anteckningar har skomakaremästaren Sven Anders Hägg (1817-1904) beskrivit det här fenomenet, som gjorde det möjligt för ett fåtal utvalda att på några få år samla ett kapital av
en storleksordning, som det förut tog generationer att åstadkomma."

Det var inkomsterna från brännvinsförsäljningen som lade grunden för industrialiseringen av Uppsala. Även byggandet av åmurarna i Fyrisån, som stod färdiga fram till Eddaspången 1862, bekostades med brännvinspengar.

Gnällgubben inom mig kan inte hålla tyst utan måste påpeka att det är parkerings- och stoppförbud på Svartbäcksgatan. Trots det står det alltid parkerade bilar där som stör den vackra vyn från gatans alla uteserveringar. En dag, när jag är på riktigt dåligt humör, ska jag banne mig slå på kamerans tid- och datumfunktion och filma alla felparkerade bilar med deras registreringsskyltar väl synliga och sända kopior på videon till polis och kommun.

Vid Fyrisån i Uppsala 2 juli 2009

Min första skakiga videosnutt med nya digitalkameran. Inte mycket som blev rätt med den filmen, jag lyckades till och med skriva fel månad (juni istället för juli) i förtexten.

Ni ser Fyrisån, Upplandsmuseet, Domkyrkan, Saluhallen, Dombron, samt gäster på uteserveringarna Åkanten och Tzatziki

Sommarstaden Uppsala

Klicka på bilden för större format

I dag har Upsala Nya Tidning en artikel med rubriken Turisterna har hittat till stan Oftast får man höra tvärtom; att Uppsala inte är någon populär turiststad.

När tiotusentals studenter lämnar staden under sommaren går nöjesetablissemangen på sparlåga och besökande utländska turister gör ofta bara en dagstur till Uppsala i samband med besök i Kungliga Hufvudstaden. De hotell som är fullbokade av mötes- och konferensgäster under vinterhalvåret står nästan tomma under sommarmånaderna.

Själv älskar jag Uppsala under sommaren. Trots att det är rikets fjärde största stad har den fortfarande mycket av småstadskänslan kvar. Jag har hört flera besökande turister, särskilt de som nyss varit i Stockholm, uttrycka sin uppskattning över att allt är så nära i Uppsala. Många av de obligatoriska turistmålen finns inom behagligt promenadavstånd. Det krävs inga långa, dyra och tidsödande resor för att upptäcka staden.

Den explosionsartade tillväxten av uteserveringar har gjort att Uppsala också har fått något av kontinental karaktär. Kolla in en guide till Uppsalas 20 bästa uteserveringar

Sedan har vi naturligtvis det fantastiska årummet runt Fyrisån som under de senaste åren genomgått en omfattande ansiktslyftning. Det har jag skrivit så mycket om så jag nöjer mig med en länk till tidigare inlägg

Uppsala tourism och vädret de kommande dagarna

Historisk filmpremiär: Blodomloppet

Igår blev det en kvällspromenad efter Fyrisån igen. Runt åttatiden brukar man som regel enbart se en och annan hundägare, joggare och stavgångare. Men igår var det annorlunda. Redan innan jag kommit fram till Fyrisån hör jag sambamusik från Studenternas idrottsplats på andra sidan ån.

Väl framme vid åns östra sida ser jag massor av folk på västra sidan, ett mänskligt lämmeltåg på väg mot Studenternas. Första tanken var att Sirius hade hemmamatch. Men jag insåg genast att det numera endast är en handfull lika hängivna som omdömeslösa individer som släpar sig iväg för att se på deras usla prestationer på fotbollsplanen. Och Maja Gräddnos-loppet är nedlagt sedan flera år.

Vad kunde det vara? Jag möter en äldre man med en nummerlapp på magen, som tydligen förirrat sig till fel sida av ån, och frågar vad det är som pågår. Det är Blodomloppet, svarar han.

Jag plockar upp min ständige följeslagare, Digimax A403, ur axelväskan. I detta ögonblick skrivs historia. Istället för att ta ett foto, som brukligt är, bestämmer jag mig för att använda kamerans filmfunktion. Jag har som hastigast för några dagar sedan ögnat igenom delen av bruksanvisningen om hur man filmar och känner mig mogen att göra ett försök.

I bakhuvudet dyker intrycken från alla förskräckliga YouTube-videos upp. Jag bestämmer mig för att inte zooma eller köra någon panoramasekvens, utan jobba med fast kamera och låta motivet ge liv och rörelse i filmen.

Det här är alltså mitt livs första film, helt oredigerad, och jag är övertygad om att eventuella tittare fram för allt kommer att uppskatta att den endast är 20 sekunder lång.

Pingstdagens morgonpromenad

Från dagens morgonpromenad efter Fyrisån i Uppsala

Årummet kring Fyrisån i centrala Uppsala

En av Kajsa Mattas' skulpturer vid Fyrisån

Om ni gör en sökning på Fyrisån eller Uppsala hamn här på bloggen, så kommer ni att få en hel del träffar. Området kring Fyrisån i centrala Uppsala har undet de senaste sju åren fått ett rejält lyft. Eftersom jag bor nära Fyrisån upplever jag årummet i stadens centrala delar som något av min egen trädgård och jag är numera mycket nöjd med trädgårdsmästeriet.

För ett par dagar sedan hade Upsala Nya Tidning/City en artikel med rubriken Sagan om årummet Tidningen gjorde även en video och frågade ett antal personer om deras favoritplatser vid Fyrisån. Se även vad svaret blev på frågan Betyder förändringarna kring årummet något för dig?

Gamla vindbron i Fyrisån

Där den gamla vindbron vid Kungsängen i Fyrisån en gång låg finns numera denna text att läsa:

På denna plats låg tidigare gamla vindbron. År 1797 skedde här en tragisk olycka. Flera av stadens invånare hade hörsammat brukspatronen vid Ultuna gård, Anders Haars, erbjudande att hjälpa till med höskörden på Kungsängen. I utbyte skulle stadsborgarna, efter höbärgningen, få släppa ut sina kreatur på ängen. Vid detta tillfälle trängdes många människor på och omkring bron som började sjunka, varvid 19 personer drunknade.

Morgonpromenad efter Fyrisån

Fotot från dagens morgonpromenad visar Fyrisån strax söder om Kungsängsbron

Kvällspromenad efter Fyrisån

Kvällspromenad efter Fyrisån på lördagen

På väg hem efter Fyrisån i Uppsala

Även om jag är febrig och inte mår så bra måste jag äta, annars mår jag ännu sämre. Efter en Treo och några receptbelagda medikamenter släpade jag mig ut på stan vid 7-tiden i kväll med siktet inställt på restaurang Troja på Svartbäcksgatan.

Jag har skrivit om Troja tidigare, förra sommaren när jag just upptäckt deras trottoarservering med en maffig utsikt. När hösten kom sökte jag mig in på restaurangen och testade deras turkiska meny - sedan dess är jag stammis. Ungefär en gång i veckan går
jag dit och äter turkisk mat. För tillfället är det "Troja special"
som gäller. Så gott, så gott. God mat, vänlig personal, låga priser, mysigt intim lokal - vad kan man mer begära?

På vägen hem går jag, för omväxlings skull, på Fyrisåns västra sida. Stannar upp vid Upplandsmuseum och njuter av utsikten över den relativt nyanlagda parken mellan muséet och Saluhallen. Tidigare var där bara en skräphög där stadens vildkatter höll till. Nu är det riktigt vackert, både på dagen och med genomtänkt kvällsbelysning.

Tyckte det var läge att plocka upp kameran ur byxfickan. Vid hemkomsten ser jag att kortet inte alls blev vad jag tänkt mig, vilket jag borde ha begripet, blixten räcker inte hur långt som helst. När jag svalt den första besvikelsen över bilden, bestämmer jag mig för att den trots allt är ganska häftig. Lite småmystisk.

Uppsala centrum - min trädgård

Jag bor i centrala Uppsala. Min lägenhet är en 4-rummare i ett K-märkt hus ritat av den legendariske stadsarkitekten Gunnar Leche (1891-1954) Stadens centrum är en del av min närmiljö, min trädgård, skulle man kunna säga. Självklart bryr jag mig om vad som växer i min trädgård.

Om någon omdömeslös tjänsteman i kommunen ger tillstånd för en hiskeligt ful aluminiumflotte att ha kajplats vid Islandsfallet, då har jag synpunkter på det Likaså om någon restaurangägare tycker det vore en lukrativ idé att bygga en träbrygga över Fyrisån (Närå, det blev inget byggnadstillstånd).

Trots att jag igår var febrig och mådde allmänt dåligt blev jag sent på eftermiddagen tvungen att gå ut för att äta, det fanns nämligen inte den minsta lilla brödbit hemma. Med tanke på hur ofta jag äter ute kan man också säga att restaurangerna i centrum är min utvidgade matsal. Det blåste lite och solen hade gömt sig bakom molnen när jag vandrade hemåt efter Fyrisån. Jag satte mig ned på Jona och värmde stjärten.

Foto: Bo Gyllander

Kajsa Mattas I dina händer - Jona (2004), brons, Östra Ågatan

Mattas är en av Sveriges främsta skulptörer. Hennes skulpturer är ofta nedtonade, men samtidigt fulla av kraft. Konstverket Jona är en av Uppsalas populäraste skulpturer, kanske för att den är varm och går att sitta på. Jona kom på plats 2004 som ett led i att förbättra miljön längs Fyrisån.

Bibelns Jona, skickades av Gud till den syndiga staden Nineve för att uppmana människorna till ett bättre liv. Men Jona ville inte lyda Gud utan försökte fly med båt. Han erkände att han försökt fly Guds uppdrag och kastades på egen begäran i havet. Jona överlevde enligt berättelsen genom att en stor fisk slukade honom, och efter tre dagar kastade upp honom på land.

Förutom Jona finns ett flertal skulpturer till av Mattas utmed Fyrisån. Mattas Jona är på plats för att påminna oss om betydelsen av mildhet och förlåtelse. Kajsa Mattas är född i Finland 1948 och är bosatt i Stockholm.

(Den kursiva texten ur Ser man på - om offentlig konst i Uppsala Kultur i länet/Uppsala konstmuseum).

När jag kom fram till Islandsbron ser jag att uteserveringen i hamnen är öppen. Vädret inbjuder inte direkt till ett besök, men jag slår mig ändå ned för att dricka en öl och njuta av utsikten. Servitrisen känner jag igen från pubarna Buddy's och O'Connors

Området runt hamnen är ett av de finaste i centrala Uppsala (och aluminiumflotten kom aldrig tillbaka till kajplatsen vid det gamla pumphuset, längst till vänster på bilden). Nu är Fyrisån fylld med så mycket smältvatten att man knappt anar att Islandsfallet faktiskt är ett vattenfall.

Uppsala: Flytande restauranger i Fyrisån

Klicka på bilden för större format

Flytande tvättstuga strax norr om Islandsbron (vykort 1915)

I gårdagens Upsala Nya Tidning uppmärksammades en ansökan om byggnadslov för en provisorisk uteservering tvärs över Fyrisån i direkt anslutning till Nybron i centrala Uppsala. I tidningsartikeln beskivs den som "en större träbrygga med staket runt".

Under de senaste åren har det lagts ner massor av pengar och arbete på att snygga upp miljön runt Fyrisån. Bra tänkt och väl genomfört. Ett pietetsfullt genomfört arbete som bevarar den traditionstyngda kulturmiljön. Ska man döma av de mängder med människor som numera vistas efter ån under sommarhalvåret, är det många fler än jag som tycker det. En promenad efter Fyrisån är en stor upplevelse.

Det vore en smärre skandal om byggnadsnämnden tillåter att en uteservering bestående av träplankor på järnbalkar anläggs parallellt med den gamla anrika stenbron. En traditionslös konstruktion som vore en skamfläck för årummet och ett hån mot det förskönande arbete som tidigare lagts ner.

Men jag ska inte bara gnälla, utan också försöka vara lite konstruktiv. Själv har jag ett förslag som jag naturligtvis tycker
är betydligt bättre och som anknyter till årummets traditioner.

Ån har alltid haft en central roll i Uppsalas historia. Staden byggdes upp vid dess stränder. Under århundraden har ån använts för att tvätta i. När vallarna efter ån byggdes kunde invånarna inte längre komma åt att tvätta, då byggdes kommunala tvättstugor på pråmar. Vid bland annat Islandsbron och Nybron finns trapporna som ledde ner till tvättstugorna fortfarande kvar.

Bygg "tvättstugerestauranger" i Fyrisån. Två, tre flytande små året runt restauranger som konstruerades så att de sommartid kunde förvandlas till taklösa uteserveringar. Det skulle jag vilja ha.

Tradition och förnyelse med ansvar.

Tidig vår i Uppsala

Promenad efter Fyrisån i centrala Uppsala den 29 februari 2008.
En film av Eva Vikström med musik av Mozart.

Asptrappan vid Uppsala hamn invigd

Jag har förmånen att få bo ett par minuters promenad från Fyrisån i centrala Uppsala. Under de senaste åren har årummet vid Fyrisån genomgått en rejäl ansiktslyftning och blivit en ännu populärare mötesplats för uppsalaborna. När de första riktigt varma vårdagarna anländer är åns östra sida full av soldyrkare.

Mitt favoritområde i centrala Uppsala är hamnen, vilket jag skrivet om tidigare på bloggen Igår invigdes asptrappan vid Islandsfallet, som ligger vid hamnen. Jag har följt arbetet med trappan under vintern, men missade tyvärr gårdagens invigning.

Aspen är Upplands landskapsfisk. Den kan bli upp till 1,2 meter lång och väga över 12 kilo. Leken äger rum stimvis efter islossningen i april-maj, helst i klara rinnande vatten över grus- och stenbottnar på 1-2 m djup, men också i sjöar. Livslängden på asp är okänd, men sannolikt blir den 20-25 år. Läs mer om aspen

Nu kan aspen för första gången sedan 1841, då Islandsfallet byggdes, vandra från Mälaren uppströms i Fyrisån. Det andra hindret för aspar, på väg till sina gamla lekplatser vid Ulva Kvarn norr om Uppsala, har varit Kvarnfallet nedanför domkyrkan. Där har dock en vacker trappa med omlöp redan stått färdig sedan december 2006. Det är inte troligt att asparna redan i år hittar den nya vägen uppför ån, men möjligen dyker det upp några leksjuka exemplar nästa vår.

Själv hoppas jag på en varm vår och sommar, så att jag ofta får anledning att gå den väl upptrampade leden till uteserveringen vid hamnen och svalka mig med någon kall dryck i ett immigt glas.

Hamnen i Uppsala

Poststämplat 1915

Jag är nyss hemkommen efter det obligatoriska veckobesöket på Akademiska sjukhuset. Som vanligt tog jag en stillsam promenad via kullerstenarna vid Fyrisåns gamla hamnområde, med utsikt över bland annat stadsparken, Flustret, slottet och det gamla pumphuset vid Islandsfallet. Det här är, i mitt tycket, det allra vackraste området i centrala Uppsala.

En varm sommarkväll sitter jag gärna på uteserveringen nedanför Islandsbron och smuttar på något läskande. Njuter av den vackra utsikten. Den vackra, ombyggda ångbåten Kung Carl Gustaf, byggd 1892, har sin hamnplats alldeles vid serveringen. På andra sidan ån ligger den betydligt mindre, men också mycket fina, båten Sjösala (af Uppsala). Allt är frid och fröjd. Nästan.

Sedan sommaren 2004 har området kring Islandsbron begåvats med en skönhetsfläck. Förresten, jag skriver skamfläck i stället, så blir det riktigt tydligt. Precis bredvid det gamla pumphuset ligger numera under sommaren en anskrämlig aluminiumflotte med plastig påbyggnad (se bild). I den gamla välbevarade miljön sticker den ut och förstör hela den vackra vyn.

Har till min stora glädje noterat att Olrog, som flotten kallas, just nu ligger cirka 100 meter söder om Islandsbron. Ringde till kommunen nu på förmiddagen och frågade om det var så, att den även i fortsättningen skulle ligga på behörigt avstånd från det fina kulturområdet runt islandsfallet. Men så var det inte. Flotten hade bara tillfälligt flyttats inför den traditionella forsränningen sista april. Sedan skall den åter till sin tidigare hamnplats.

Jag förstår faktiskt inte hur de ansvariga tänker i det här fallet. Under de senaste åren har det lagts ner massor av pengar och arbete på att snygga upp området runt Fyrisån i centrala Uppsala. Bra tänkt och väl genomfört. Ett mycket bra initiativ , tycker jag. Och ska man döma av de mängder med människor som sitter efter ån under sommaren, så är det många fler som tycker det. Att i dag promenera efter Fyrisån är en härlig upplevelse - tills man kommer till hamnområdet och får syn på en inplastad aluminiumflotte.

Mitt förslag: Låt "festflotten" även i fortsättningen ha sin permanenta hamnplats där den för tillfället ligger, dvs minst cirka 100 meter söder om Islandsbron. Flotten får sedan strax före avgång lägga till vid pumphuset för att ta ombord passagerarna och så snart passagerarna lämnat flotten efter ankomst, så ska den bort där ifrån. Det skulle innebära en rejäl ansiktslyftning för hamnområdet - alldeles gratis

Två vackra båtar i Uppsala hamn Kung Carl Gustaf och Sjösala