Stolt - stor saknad

Den här bilden fick jag igår. Tjejen (stående) är min tonårsdotter. Hon befinner sig just nu i Ghana för att studera. Det här är första bilden jag ser av henne sedan hon lämnade Sverige. Jag har tittat på den massor av gånger och har lite svårt att förstå att det faktiskt är hon. Borta är de långa rastaflätorna, sminket, de stora örhängena och alla andra smycken. Borta är jeansen och någon av de alldeles för korta tröjorna. Kvar finns en allvarlig tjej i skoluniform, som tillfälligt hoppat in som lärarassistent för eleverna i klass 3.

I Ghana är läsåret indelat i tre terminer på vardera tre månader. All undervisning sker på engelska, som är landets officiella språk. I morgon slutar årets första termin och hela den här veckan har varit fylld med olika provskrivningar. Hennes huvudinriktning är språk och hon studerar engelska, franska, grekiska, latin och twi

Jag talade med skolans studierektor för någon vecka sedan, som bara hade lovord att säga om henne. Jag känner mig stolt när jag ser på bilden, men herre jisses så jag saknar henne. Måste ringa och säga "go´morron" innan hon går till skolan i dag. Tack gode gud för mobiltelefoner och Africa Tels telefonkort, som gör det möjligt att ringa till Ghana för 50 öre per minut.