torsdag 1 oktober 2009

Kvällsmål


Min dotter dyker oannonserad upp vid sextiden på kvällen och meddelar att hon har för avsikt att sova över hos mig. Jaså. Jag hade nämligen helt andra planer för kvällen. Men hon tycker att vi
i alla fall kan äta tillsammans. Hon kollar in kylskåpet.

- Är det allt du har?
- Jepp.
- Kan du inte köpa hem något?

Efter en kort och intensiv diskussion kommer vi överens om att hon lämnar min lägenhet före klockan åtta om jag köper hem den mat hon vill ha. OK. Det blir åter en diskussion om vem som skall gå och köpa maten. Jag förlorar. Men lite frisk luft har ingen dött utav.

10 kommentarer:

THE Banana sa...

Jag skulle inte kalla mig själv kräsen när det kommer til mat. Det finns saker som jag inte äter av religiösa skäl och det finns (ett fåtal) saker som jag inte vill ha eftersom de aldrig har fallit mig i smaken. Jag kan äta dem, men låter helst bli (sill och strömming hör till denna klass). Sällan har jag ätit något asiatiskt som jag inte gillat. Har snarare ett missbruksförhållande till Thai-mat. Därför var jag länge nyfiken på sushi, något som stillades av dottern till en äkta asiatisk sushi-expert som bodde på vår studentkorridor. Alla skulle bjudas (och när middagen var över fick vi veta att vi skulle betala varsin 50-lapp var för råvarorna...:p) och hon skulle göra lite olika varianter och vi skulle själva testa göra ett par typer.

...

Sen dess har jag aldrig närmat mig en sushi-restaurang. Det måste vara bland det d******aste jag smakat, någonsin! Ryser bara jag tänker på det, och ändå är jag en fiskälskare. De som får en positiv kulinarisk upplevelse av sushi är antingen utomjordingar eller så har de inga verksamma smaklökar.

mammamarie sa...

Ååh, vilken överraskning att se så många färger på samma gång på dina matsidor. Tacka din dotter för att hon fick dig äta nåt annat än korv till middag...

Jag måste dock säga att jag är lite avunds på dig att du kan muta lite med mat för att få ungen att försvinna. Tror inte jag har lika fördelaktigt förhandlingsläge...

"om ni får mat...sticker ni då från min åsyn?" ...Tror inte det. Sannolikheten är stor att de återkommer om någon timme o vill sova o äta igen... =(

nitza sa...

Har du testat den nya vid torget än. Kan inte stava till rå fisk på utrikeska, så jag hoppas du förstår.

Fazeela Selberg Zaib sa...

Now we're talking! That's what I call food... ÄLSKAR sushi...så pass att jag åt det under graviditeten och ingenting är fel på min lilla sessa!

Ida D. sa...

Ohhh..!

Va goootttt..!

:-)

Jag kan faktisk leva på sushi från dag till kväll...utan att bli trött på den.

Svarten sa...

THE Banana

Jag förstår dig. Så här sammamfattade jag min första erfarenhet av sushi i ett blogginlägg: http://tinyurl.com/yav7nwo

"Jag tyckte det smakade för jävligt. Aldrig mer."

MammaMarie

"nåt annat än korv" Hur många sushibitar tror du jag fick? TVÅ!

Nitza

Just, ja. Glömde den. Och jag som gick ända bort till Drakens palats :-(

Fazeela

Jag har lärt mig att gilla sushi. Men det tog ett tag. Absolut ingen kärlek vid första smaklökskontakten.

Svarten sa...

Ida

Skickar över min dotter till dig :-)

THE Banana sa...

Svarten:
jag kom på ännu en händelse som tydligen hade förträngts och som jag nu inser måste ha bidragit till traumatiseringen. Usch...
Ett tåg från Malmö till Stockholm. THE Banana har placerat sig på sin bokade plats, nöjd och lycklig efter att ha gått en kurs han har länge längtat efter. Nu har han ca 4 timmars tågresa att se fram emot innan det ska bytas. Han har med sig sin bärbara dator och han kopplar upp sig för att börja ta död på timmarna genom att titta på filmer. Plötsligt invaderas X2000-vagnen med ett 30-tal kineser, troligen någon kommitté av något slag. Inte-härifrån-stämpeln skriker på långt håll. Alla sätter sig på sina platser, glada, leende och högljudda. THE Banana är i sin egen värld än så länge och plockar därmed fram sin "Subway"-macka som är hans kvällsmat.
THE Banana är högst bunden i dessa sysslor när han skönjer en viss bekant med oplacerbar doft. På nolltid utvecklas doften evolutionistiskt till lukt och snabbt över till stank. THE Banana, som i vanliga fall inte har större problem med att hålla masken när det luktar illa, börjar ana oråd. Luften fylls med ömsom glada kinesiska one-liners och gapskratt ömsom den förbannade stanken. THE Banana börjar må illa och han ser sig omkring – andra resenärer ser lika frågande och illamående ut, några börjar fejkhosta i en förhoppning om att det ska hjälpa bort irritationen. Det är då THE Banana upptäcker att de 30-tal kineser som stigit ombord har varsin bautaportion sushi med sig som de nu avnjuter – samtidigt. För varje ögonblick som går blir situationen mer och mer outhärdlig. Oset sprider sig genom vagnen som en toxisk gas och THE Banana känner att hans gräns är nådd – han börjar må ordentligt illa och kväljs pinsamma kväljningar flera gånger.
Han står inte ut längre. Han ställer sig upp för att hals över huvud ta sin tillflykt någon annanstans och just då dyker en kursare upp som tydligen är på väg till restaurangen för att köpa sin kvällsmat. Med förträffligt skådespeleri och en sagoprinsessas förtröstan tar THE Banana emot sin oväntade gäst och han insisterar på att bjuda på middag. Kravet är att det ska ske i restaurangvagnen. Väl där inser THE Banana att flera av de övriga, icke-kinensiska medresenärerna i vagnen, börjar droppa in en efter in. Samtliga stannar kvar fram till Linköping och även om vi alla står så slår det miljön i vagnen med ljusår. ”Sushins förbannelse” har ett starkt grepp om THE Banana – han har aldrig sen dess kunnat äta på Subway igen och varje gång han går förbi ett Subway-ställe gör sig den hemska upplevelsen påmind.

Svarten sa...

THE Banana

Kan du fortfarande åka tåg?

Fatima sa...

Sushi är SÅ jättegott!
Synd att du bara fick två bitar haha. ;)