Frispråkighet och samhällskritik har alltid varit väsentliga inslag i calypson. De engelska kolonisatörerna stiftade flera lagar som inskränkte och periodvis även förbjöd calypso, trots detta levde den vidare och fungerade som en viktig källa för information och nyhetsförmedling. Massdedia har visserligen övertagit mycket av den funktion calyypson tidigare hade, men fortfarande finns de många sångare som fullföljer traditionen och håller tummen i ögat på de styrande.
På 30- och 40-talet smög polisen omkring bland calypsotälten och noterade i sina block vad som framfördes från scenen av Lord Executor, Roaring Lion, King Radio och andra framstående artister. Vid flera tillfällen resulterade det i arresteringar. Atilla the Hun - en mycket populär calypsosångare, som senare valdes till borgmästare i huvudstaden Port of Spain - spände blicken i spionerna och sjöng:
There are police spies sitting around
Taking shorthand notes of my song
But I tell them independently
That they can tell their masters for me
That never mind what measures are employed
Calypso is art and can not be destroyed
And centuries to come I´d have them know
People will be still singing calypso.
Senare har många makthavare oroligt spetsat öronen när calypsokungarna Mighty Sparrow, Black Stalin och Mighty Chalkdust tagit ton. Och det har hänt att radio- och tv-stationer bannlyst kontroversiella sånger. Något som Chalkdust fått känna av ett antal gånger.
Men calypso är inte bara allvar och protest,
det är också glädje och fest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar