17 maj

I dag firar jag Norges nationaldag. Nja, firar är kanske att ta i; det blir inte mer "firande" än att jag sätter på mig min vackra norska lusekofta och bejakar mitt norska påbrå. Min mamma är norska. Hon föddes i Trondheim, växte upp på den lilla ön Otterøya utanför Namsos, men kom till Sverige redan som tonåring.

Som 10-11 åring gjorde jag mitt första och, hittills, enda besök på Otterøya. Jag har många och tydliga minnen från besöket, som började med att vi åkte i en liten fiskebåt från Namsos. Jag satt längst fram i fören och njöt av vinden och saltvattnet som stänkte upp i ansiktet. I dag finns det en bro ut till ön.

En dag tog en av öborna mig med på en biltur. Han berättade hela tiden om vad nazityskarna gjort på Otterøya under ockupationen under andra världskriget. Han pekade ut platser där norska motståndsmän blivit avrättade, stannade bilen och tog mig med för att visa kulhålen i väggen. Jag kände ett stort allvar.

Bilresan avslutades med en tur till öns västra sida. Han pekade ut över Atlanten och sa: "Reser du rakt ut, så är du inte i land förrän du kommit till Amerika". Många år senare fick jag reda på, att det var just vad min morfar hade gjort; emigrerat till Amerika.

Wikipedia om Norges nationaldag