Från Tamboo Bamboo till E-pan

Jag gillar verkligen calypso/soca och ljudet av steelpan, men ibland kan det bli för mycket.

Vid ett besök på Trinidad i samband med karnevalen hade jag betonat för rumsförmedlaren att jag ville bo i ett lugnt och tyst område. Jag kollade hans förslag på kartan över huvudstaden Port of Spain och såg att rummet han föreslog låg i ett villaområde i närheten av en kyrkogård. Det verkade helt OK. Dock blev jag lite fundersam över gatans namn, Buller Street.

Jag hade rest till Trinidad fyra veckor innan karnevalen för att ha gott om tid att lyssna till alla calypsoartister, fotografera och göra intervjuer. Redan när jag första kvällen steg ur taxin utanför huset där jag skulle bo förstod jag vad som väntade. Tvärs över gatan låg en panyard, ett ställe där steelpan-orkestrarna övar inför karnevalen.

Varje morgon under fyra veckor väcktes jag av ljudet från steelpan, inte ens öronpropparna lyckades utestänga ljudet. Ju senare på dagen desto fler var det som deltog i repetitionerna. När hela orkestern var samlad gick närmare hundra personer lös på sina oljefat. Bullergatan var onekligen ett mycket passande namn.


Calypsolegenden Roaring Lion sjunger en snutt och berättar om steelpan-bandens framväxt på Trinidad.

Att tillverka en steelpan är ett komplicerat och tidskrävande arbete, men nu marknadsförs även en elektronisk steelpan Läs mer på tillverkarens hemsida Men är det verkligen den första, som uppfinnaren hävdar. Den här videon hittade jag också på Tuben.