Påskkravallerna i Gamla Uppsala 1943

Det så kallade Bollhusmötet 1939, då Uppsala studentkår antog en protest mot invandringen av judiska akademiker, och de tyska nazisternas stora intresse för det rasbiologiska institutet vid Uppsala universitet, är relativt kända företeelser som bidragit till att Uppsala för många kommit att framstå som ett starkt fäste för nazistsympatisörer före och under andra världskriget. Att den i Uppsala verksamme Carl von Linné redan på 1700-talet gav det rasistiska tänkandet en vetenskaplig plattform har inte gjort saken bättre. Men hur förhöll det sig egentligen med nazifieringen av Uppsalas akademiker och den övriga befolkningen?

Den 18 februari öppnade Upplandsmuseet utställningen Skuggor och ljus, som pågår året ut. Som utställningens namn antyder var stödet för de nazistiska strömningarna inte alls entydigt. Långt där ifrån. Museet skriver i presentationen av utställningen:

"Uppsala skildras ibland som en lärdomsstad där många accepterade rönen från det rasbiologiska institutet, att de var tyskvänliga och ibland också övertygade nazister. När det gäller dragningen åt nazism kan det konstateras att Uppsala hade betydligt färre aktiva nazister än någon annan universitetsort.

Verkligheten berättar också om en annan sida av staden. En historia som är ljus och som inte får falla i glömska. Invånarna i Uppsala reste ett betydande motstånd mot nationalism, nazism och antisemitism. De startade ett judiskt pojkhem, tog emot norska flyktingar, de demonstrerade mot och visade avsky för den inhemska nazismen."



Under påskhelgen 1943 samlades ett 40-tal anhängare till nazistpartiet Svensk socialistisk samling (som hade sin partilokal i en före detta bordell på Dragarbrunnsgatan 59) och det fascistiska Svensk Opposition vid kullarna i Gamla Uppsala. De fredliga motdemonstranterna uppgick till mellan 2000 och 4000 personer. Efter en signal från nazisten Otto Hallberg attackerades motdemonstranterna av Statspolisens ordningsavdelning från Stockholm som vid denna tidpunkt bestod av cirka 80 procent nazister och fascister.

Se en längre video som utförligare beskriver händelsen.

Utdrag ur en av de artiklar som publicerades i tidningen Se i anslutning till bildreportaget nedan:

"Det är alltid så med totalitära oppositionsgrupper i demokratiska länder. De ropar att allt är på tok och måste ändras efter deras egen smak, men samtidigt är de mycket känsliga för folkreaktioner olik deras egna åsikter. Då anropas genast demokratien om hjälp: »Vad nu? Lever vi inte i ett fritt land där var och en har rätt att ha sin egen åsikt och uttala den öppet? Kan detta kallas frihet?» Därefter anropar man det demokratiska samhället om beskydd! Och demokratien är t. o. m. så hygglig att den ger sitt beskydd i form av blanka polissablar!"

Samma dag som Upplandsmuseet öppnade sin utställning hade Uppsala Stadsteater premiär på föreställningen 4 dagar i april, som handlar om nazisternas så kallade riksfältläger i Gamla Uppsala. Manusförfattaren Magnus Alkarp, filosofie doktor i arkeologi och historia, berättar om föreställningen och händelsen i ett dokumt som ni hittar på Stadsteaterns hemsida under rubriken "Bonusmaterial". Om antalet nazister i Uppsala och vid universitetet säger han:

"1943 räknade Uppsalakriminalen med 8 nazister vid universitetet och 40 i hela staden Uppsala. (Kan jämföras med 890 i Lund och 788 i Stockholm). I SS arkivet i Berlin uppges att Uppsala var att betrakta som ett antinazistiskt motståndsfäste. »Det är utsiktslöst att värva studenter i Uppsala«, skrev Peter Paulsen, professor i arkeologi och SS-Ahnenerbes expert på Sverige."

I anknytning till föreställningen hålls föreläsningar på Stadsteatern och Upplandsmuseet. I skrivande stund finns biljetter kvar till tolv kommande föreställningar, den sista spelas 27 april - dagen efter påskkravallerna vid Uppsala högar för 69 år sedan.