Rune Andersson - trubadur

Rune Andersson sjunger Ruben och Rut (live).


Detta hände sig en gång för länge sedan, på den tiden då vi fortfarande kunde känna oss lyckliga utan att äga varken mobiltelefon, mikrovågsugn eller dator med internetuppkoppling. Ja, kan du tänka dig, det har faktiskt funnits en sådan tid.

Nåväl. Vid 4-snåret en vacker sommarnatt vandrade jag och ett par kompisar genom centrala Stockholm med siktet inställt mot en lägenhet på Wollmar Yxkullsgatan på Söder. Staden var stilla och endast enstaka personer var ute. I närheten av Dramaten såg vi en man som verkade bekant.

- Är det inte Rune Andersson? Trubaduren.
- Jo, visst är det han.

Jag och en av kompisarna satt med i en fritidskommitté som arrangerade föreläsningar, artistbesök och liknande på internatskolan där vi båda gick. Rune Andersson var en av mina favorittrubadurer. Några av hans LP-skivor står fortfarande kvar i min skivhylla, men det var många år sedan jag lyssnade på dem.

- Ska vi fråga om han vill komma till skolan och sjunga?
- Äh, det har vi inte råd med.
- Vi kan säga som det är, att vi inte har så mycket pengar.

Vi bestämde oss för att gå fram till honom och fråga. Vi presenterade oss artigt och talade om vad vi ville. Rune lyssnade tålmodigt på oss och frågade om det var eleverna själva som stod för arrangemanget. Visst är det så, bedyrade vi och "glömde bort" att nämna att det var skolan som stod för utgifterna. Vi bytte telefonnummer och Rune var noga med att vi skulle kontakta honom personligen, inte genom hans bokningsagent.

Några månader senare kom Rune till skolan och framträdde under medeltida valv i slottskällaren inför en entusiastisk publik. Det var en magisk afton. Efteråt hängde han med till elevhemmet och drack öl och käkade scones. Vi satt och snackade halva natten.

När jag nu googlade på hans namn för att plocka fram lite fakta om honom blev jag förvånad över hur lite jag fann. Hos Wikipedia fanns bara en kort artikel. Gig-listan från legendariska musikpuben Rackis här i Uppsala visar att han framträdde där vid tre tillfällen i slutet av 70-talet och i början av 80-talet. Sedan kan man läsa lite om hans samarbete med trubadurkompisarna Finn Zetterholm och Bengt Sändh, annars är det inte mycket man hittar om hans konstnärsgärning som visdiktare, trubadur, poet och konstnär. Tråkigt. Mycket tråkigt att behöva konstatera. Det är dags för en Rune Andersson revival.