Bland blattar och sliprumpor

Det här inlägget var ursprungligen tänk att bli en snabbis på fyra rader med en länk till en intressant artikel  som behandlar skällsord på 1600-talet i Uppsala. Men det liksom spårade ur och jag började klicka mig lite hit och dit. Ni får ta inlägget för vad det är; ett exempel på dålig fokusering och internets förmåga att locka iväg mig på diverse stickspår. Men någon slags röd tråd finns det dock i virrvarret. Hoppas jag.

Brottsbalkens femte kapitel har rubriken Om ärekränkning I paragraf 3 står det att

"Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader."

Förmodligen kommer det förr eller senare att skrivas en doktorsavhandling om dagens bruk av skällsord. Någon akademiker kommer att vrida och vända på, analysera och tolka, användandet av ord som  blattar och svennefittor och sätta in dem i ett språkligt socioekonomiskt, politiskt, historiskt och juridiskt perspektiv. I framtiden kommer många av dagens värdeladdade och kränkande ord att uppfattas som oförargliga och rent av komiska. Tiden går, skällsorden skiftar, men förolämpningen består.

Erik Falk, doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet, arbetar med en avhandling om hur människor förolämpade varandra under 1630-talet i Uppsala. Hans källmaterial består av 652 rättegångsprotokoll som utförligt beskriver vad som hände och vem som sade vad till vem. Sliprumpa, hundsfott och täfsa är några exempel på de över 100 skällsord som ansågs så kränkande att det resulterade i en rättegång.

Enligt Erik Falk finns det vissa likheter mellan dagens samhälle och 1600-talets Uppsala.

- Gängbråk med hämndaktioner till följd av förolämpningar är något som förekommer både i dagens samhälle och på 1600-talet. Ofta förekom det våld i samband med att förolämpningar yttrades. Det grövsta våldet brukades av den som blivit förolämpad, som en reaktion.

Ett av de kränkande ord han stött på i rättegångsprotokollen, och som varit förbjudit i lag under hundratals år, används än i dag. I artikeln Så förolämpade man varandra förr får ni veta vilket ord.

När man i dag läser vissa bloggar kan man lätt få uppfattningen att kränkning inte längre är straffbart, att man kan vräka ur sig i stort sett vad som helst om andra personer och folkgrupper. Somliga bloggare tror att deras skriverier är skyddade av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, men så är det i regel inte. För bloggar som saknar en ansvarig utgivare gäller bestämmelserna i vanlig lag. Se även Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor

Bok-Victors antikvariat låg precis vid vykortets vänstra kant

För många herrans år sedan köpte jag ett litet häfte på knappt 50 sidor av den legendariske antikvariatsbokhandlaren Victor Persson, av alla kallad Bok-Victor, i hans butik på Drottninggatan i Uppsala. Häftet har titeln "Svenska invektiv" och innehåller gamla mustiga skällsord. Det var den första trycksak Bok-Victor gav ut på sitt förlag Bokfenix. Jag har fortfarande kvar häftet som i dag förmodligen är mycket svårt att få tag på eftersom sista upplagan gavs ut 1965. Den kom ut i sju upplagor på totalt 20 000 exemplar. Men misströsta inte. Ni är bara ett klick ifrån en hemsida där ni hittar en samling skällsord som bygger på boken. Om ni vill berika ert språk med ålderdomliga och dialektala kraftuttryck så klickar ni här

Bok-Victor sägs vara mannen som myntade uttrycket "Åsa-Nisse-marxister". Enligt uppgift skall han ha syftat på medlemmar i centerpartiets ungdomsförbund som hade Karl Marx och den före detta partiordföranden Gunnar Hedlund(c) som lärofäder. Bok-Victor dog för ett tiotal år sedan och på hans gravsten, som är utformad som en öppen bok, står det just Bok-Victor.