Jag har köpt min första digitalkamera

I många år var fotografi ett av mina stora intressen, både att titta på andras bilder och ta egna. Under mina år som frilansjournalist fick jag, åtminstone i början, den ständiga frågan: "Har du bild?"
Att sälja en artikel utan bild var i det närmaste omöjligt, så det var bara att börja plåta.

Med tiden skaffade jag mig vissa färdigheter när det gällde att fota. Jag fick göra några större fotoreportage i tidningar och hade även ett par utställningar, en av dem visades på Upplandsmuseet

Den ena projektidén efter den andra bubblade upp i mitt huvud. Jag fick ett preliminärt "ja" till projektbidrag för att följa min dotters klass, som hade en intressant sammansättning, under deras första skolår. Det sprack dock på grund av omständigheter som försvårade möjligheterna att genomföra projektet på ett acceptabelt sätt.

Nu är det säkert tio år sedan jag tog mitt senaste foto. Riktigt varför vet jag inte, men lusten försvann. Jag fortsatte att ta del av andras bilder med stort intresse, men kände inget behov av att själv plåta. Ibland har jag tänkt tanken att börja fota igen, men mer än så har det aldrig blivit. Jag kommer knappt längre ihåg hur min gamla systemkamera fungerar.

Igår köpte jag för några hundralappar en digitalkamera av en kompis. På en sajt beskrivs den som "perfekt för förstagångsfotografen eller för den som inte kräver en massa finnesser." Det låter som det vore något för mig i dagsläget. Kameran heter Samsung Digimax A403 och är tydligen en mycket enkel variant.

Jag kom att tänka på en replik av Stig-Helmer (Lasse Åberg) i filmen Sällskapsresan. Han visar lite skamset upp sin gamla kamera, men tillägger med viss stolhet: "Men den har blixt."

Om jag orkar läsa igenom bruksanvisningen och lyckas förstå hur den fungerar, så kan det nog dyka upp ett och annat självtaget foto på bloggen. Det blir förmodligen bara "bruksbilder"; en skulptur jag gillar, ett parti av Fyrisån, en bild på en skummande Guinness och liknande självklara inslag i min vardag.