Igår fick jag en kommentar till bloggposten Frödings bordell från april 2006. Jag gjorde några sökningar på nätet och hittade bland annat nedanstående utdrag ur en tidningsartikel om rivningen av "Frödings bordell" 1962.Enligt uppgifter på ett släktforskningsforum hette bordellmamman Tekla och var född runt 1850. Det påstås att hon tillbringat en tid i fängelset och att det bland hennes kunder fanns flera högt uppsatta personer. Uppgiftslämnaren gick på 40-talet i Kungsängsskolan, som låg nära bordellen, och uppger att på den tiden levde ryktet om 59:an fortfarande kvar.
Än idag, drygt 100 år efter att bordellen stängdes, har jag träffat personer som berättat om vad som sägs ha iakttagets utanför byggnaden, bland annat vilka som besökte stället.
I Axel Lekanders outgivna manuskrift "Kärlekslivet i Upsala vid sekelskiftet 1800–1900″, som han på 40-talet skänkte till Uppsala Universitetsbibliotek med påskriften "Får ej lånas ut på många år", finns följande beskrivning av bordellen och dess kunder:
Man skaffade sig den nödvändiga lättnaden i körtlarnas överbelastning hos de ofta vackra och snälla hetärerna på "59:an".
Bandtraktor stormar 59:an
Dragarbrunnsgatan i Uppsala har aldrig haft några paradhus. Den har rymt en stabil borgerlig lunk som stadens hantverkarkvarter. Därför var det kanske naturligt att det hus som med sitt leverne avvikit helt från gängse moraluppfattningar också blivit en av gatans mest kända - eller ökända - byggnader. Det vill säga sekelskiftets
"glädjehus", också kallat 59-an.
I oktober 1962 stormades en gammal skola tillsammans med Dragarbrunnsgatan 59 av en bandtraktor. Lyckligtvis utplånade maskinen spåren efter sönderslagna brännvinsflaskor och slummiljön. I minst ett halvsekel, och säkert längre, har byggnaden stått, men revs nu ner på en timme.
En 60-talets besökare bland krollsprint och pornografi gör en förvånad reflektion: Var inte detta omtalade hus större? Vill man eventuellt veta mer om husets funktion vid sekelskiftet kan gammalt folk i grannfastigheterna lämna upplysningar. Med en vokabulär, som gör att man till sist avstår från att anteckna vad som sägs, berättar de om militärer med röda revärer, studenter och borgare. Landåerna kom och stannade utanför björken och rabatten. Kvinnor från Stockholm och Uppsala och landsbygd steg av och försvann in genom porten.
Folket omkring erinrar sig mycket och har bott i grannskapet så länge att man är van att upplysa om 59:an. I varje fall finns det flera som vill minnas den goda punschdoften, som letade sig över gårdsplanket. Med den litterära anknytningen till Fröding tycks byggnaden dessutom i grannarnas ögon ha blivit upphöjd till något förmer än ett vanligt "glädjehus".
Inte ens den mest ivrige försvarare av gamla byggnader kan finna behag i 59:an. Takplankorna har lossnat och sågspån har silat ut över golven. Fönsterrutorna har varit måltavlor. Gamla grammofonskivor med Palmernas sång utförd av Elmers Hawaiikapell har krossats. Kvinnors skoblock och gamla nazistaffischer har lämnats kvar i bråten…
Ur Upsala Nya Tidning den 23 oktober 1962.
Se även filmen Dragarbrunn, Jonas Simas debut som dokumentärfilmare från 1962. Längd 13 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar