Knäckebröd och vatten

Ida, med bloggen Forum för frihet, berättade i en kommentar här på bloggen att när hon kom som flykting till Sverige köpte hon knäckebröd i tron att det var Kexchocklad. Det fick mig att minnas mitt första restaurangbesök i Sverige tillsammans med min dotter. Utan att fördjupa oss i några detaljer, så var det så att min dotter kom till Sverige först när hon var 7 år och hon förstod ingen svenska. Någon gång under hennes första vecka på svensk mark gick vi på restaurang. Inte för att äta mat, utan för att dricka något och äta en godbit.

Hon stod och tittade på alla bakelser och kakor och tycktes bestämt leta efter något speciellt. När jag pekade på något bakverk ruskade hon på huvudet. Efter en stunds letande gick hon bort till bröddisken och tittade. Där hittade hon det hon sökte; en knäckebrödsskiva. Jag begrep ingenting. Hon hade bergis aldrig ätit knäckebröd tidigare. Något smör eller pålägg ville hon inte ha, inte någon läskedryck heller. Hon tog ett glas vatten. För att inte framstå som en extremt snål pappa var jag noga med att tala om för servitrisen att det var min dotters eget val.

När vi kom hem på eftermiddagen tittade hon på barnprogram på TV:n. Mellan de korta animerade filmerna visades reklam. Då löstes mysteriet med knäckebrödsskivan. Wasa körde tydligen en intensiv reklamkampanj för sina knäckebrödssandwichar i samband med barnprogrammen. I reklamen såg de naturligtvis riktigt läckra ut.

Numera händer det att jag längtar tillbaka till tiden då hon höll sig till sin knäckebrödsdiet. När vi nu går på restaurang tycks hon läsa menyn från höger till vänster. Hon börjar alltså med att titta på priset och väljer nästan alltid det dyraste.