måndag 11 juli 2011

Damfotbolls-VM 2011: Idrott och moral



Martas fula ryggknuff i matchen mellan Brasilien och Norge. Det syntes ännu tydligare i slow motion-repris, men jag hittade tyvärr inte någon sådan video.

En arbetskompis sa igår morse lite skämtsamt att jag borde börja bejaka min kvinnliga sida. Jag tog honom på orden och kollade in gårdagens VM-match mellan Brasilien och USA. Jag hade naturligtvis också väldigt gärna sett Sveriges match mot Australien, men då sov jag efter en lång natts arbete. Svenskorna lyckades dock vinna utan mitt stöd framför TV-skärmen och gick vidare till semifinal.

Jag har alltid gillat brasilianskan Marta Vieira da Silva, både som fotbollsspelare och personlighet. Hösten 2008 åt jag faktiskt lunch med Marta Hrm. Typ. Glömmer aldrig när hon spelade med Umeå som spöade skiten ur Uppsalalaget Bälinge på deras hemmaplan. När Marta gjort några mål byttes hon ut. Uppsalapubliken reste sig upp och applåderade hennes insats när hon lämnade planen. Snacka om fin sportsmannaanda från publikens sida.

Jag såg tidigare under årets VM matchen mellan Brasilien och Norge. Som patriotisk halvnorsk höll jag naturligtvis på Norge, men jag var riktigt glad över att få se Marta spela. Brasilien vann med 3-0, Marta gjorde två av målen. Efter Martas 1-0 mål förlorade jag mina sympatier för henne som fotbollsspelare. Inte beroende på att hon gjorde mål mot Norge. Inte alls. Utan sättet det gick till på. Efter en kraftfull och mycket medveten knuff i ryggen på en norsk spelare, som föll omkull, lyckades Marta dribbla sig fram till skottläge för det första målet.

Visst. Det var en domartabbe att inte upptäcka knuffen. Men enligt mitt sätt att se var det ett praktexempel på dålig sportsmannaanda från Martas sida. Rent moraliskt rättfärdigas inte ett medvetet regelbrott av det faktum att det inte upptäcks av domaren. Tycker jag. Av publikens reaktioner att döma är det fler än jag som har den uppfattningen. Varje gång Marta hade bollkontakt under resten av matchen buade publiken.

Som sagt, jag förlorade respekten för Marta som fotbollsspelare. Något liknande hände för 26 år sedan. Sverige mötte Tjeckoslovakien i VM-kval den 5 juni 1985. Sverige måste vinna matchen för att ta sig vidare i kvalet. Glenn Strömberg filmar sig till en straff (se inledningen på denna video) när det återstår 13 minuter av matchen. Jag blev även då oerhört besviken över bristande sportsmannaanda och upphörde faktiskt helt med att se på fotboll under många år.

De olympiska spelens motto "Citius, Altius, Fortius” (snabbare, högre, starkare) myntades av fader Didon 1895. Baron Pierre de Coubertin, de moderna olympiska spelens skapare, slog 1908 fast att "det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl". Jag är utan tvekan en stor anhängare av Coubertins inställning.

Sverige gick inte vidare till VM-slutspel 1985 och USA satte igår stopp för Brasiliens vidare deltagande i fotbolls-VM 2011. Sensmoralen överlåter jag åt er läsare.


USA besegrade Brasilien efter förlängning och straffsparkar

2 kommentarer:

Jan sa...

Fotboll får inte vara en strid på liv och död,
den är mycket viktigare än så!

Anonym sa...

Nu spricker ännu ett troll (/sverigedemokrat) i solskenet:

Utrota den muslimska kulturen:
http://www.facebook.com/topic.php?uid=142027660912&topic=18022

//Hassan