Ledig helg. Vädret helt i min smak; varmt och molnigt. Och vad gör jag? Jo, tillbringar halva dagen framför TV:n för att se fyra avsnitt av America's next top model från premiärsäsongen 2003. De som känner mig kommer att bli smått chockerade av att läsa detta. Förmodligen tror de att jag hamnat i någon form av psykisk kris. Själv har jag också svårt att inse att jag faktiskt tillbringat flera timmar med att se "wannabee"-modeller på TV. Dessutom tyckte jag det var riktigt intressant och engagerande. Jag grät nästan varje gång någon av tjejerna blev utröstade.
Jag tog mig en funderare över vad det var i programmen som fängslade mig. Jag har alltid varit enormt fascinerad av att se något växa fram, själva skapandeprocessen. Jag har tillbringat massor av tid på repetitioner och träningspass för teater, film, musik, dans och idrott. Under en tid hade konstnären Tage Åsén sin ateljé i en nedlagd butik i kvarteret där jag bodde. På kvällarna tog jag en promenad runt kvarteret enbart för att kunna kika in genom den gamla butikens stora fönster och se hur långt han kommit på de målningar han arbetade med.
Det måste vara den utveckling som några av tjejerna i programmen gick igenom som fängslade mig, samt att modebranschen är något helt nytt för mig. Det är alltid spännande att lära sig något nytt och få en titt bakom kulisserna. Ja, längre än så har jag inte kommit i min "analys" av varför jag fascineras av America's next top model.
Nu ska jag ut och njuta av sommarvärmen. Tjingeling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar