söndag 9 april 2006

Kalla fakta

Jag minns hur vi retades med vår konfirmationspräst genom att ifrågasätta att Jesus verkligen gick på vattnet. Det kanske var is på vattnet, sa vi. Prästen hävdade bestämt, och märkbart irriterat, att i de trakterna där Jesus var verksam var det för varmt för att vattnet skulle frysa till is.

Men dagens vetenskap har visat att gårdagens skeptiska konfirmander kanske hade rätt. En professor i oceanografi vid Florida State University skriver i en artikel i tidskriften The Journal of Paleolimnology, att det för 2000 år sedan, i sällsynta fall, inträffade att det bildades is på vattnet i övre Galileen, där Jesus var verksam. Han hävdar också att isen kunde bli tillräckligt tjock för att bära en fullvuxen person och, under speciella förhållanden, skulle detta kunna ge intrycket av att någon verkligen gick på vattnet.

Professorn och hans kollegor säger sig dock överlåta åt andra att ta ställning till huruvida detta är förklarningen till att Jesus "gick på vattnet".

Källa: The New York Times

4 kommentarer:

Pierre Falk sa...

Jag förstår inte den sortens pseudovetenskap. Att anstränga sig till det yttersta för att hitta halvdana vetenskapliga argument för att ett under kan ha ägt rum är ju att förneka att undret faktiskt var ett under. Och då är det samtidigt ointressant.

Ibland stöter man på den här sortens försök till förklaringar. Men min fråga är: Vem tjänar på dessa? Ateisten, agnostikern eller den troende? Jag ser inte att någon blir styrkt.

Daniel sa...

Pierre: Det tjänar väl snarare vetenskapen snarare än de troende? De som vill tro fortsätter tro.

Att kalla det för pseudovetenskap skulle jag vilja påstå vara lite för starkt. Det finns onekligen ett intresse i att förstå hur saker och ting fungerar, speciellt klimatet. Nu vet vi att det faktiskt kan bildas is i det berörda området, och under Jesus påstådda levnadstid var sannolikheten att is skulle bildas cirka 1 gång per 160 år. Om det sedan var is när Jesus påstås ha gått på vattnet, ja, det överlåter författarna till läsaren att tolka. Nu vet vi iallafall att sannolikheten fanns, även om den är relativt liten.

Allt detta är viktigt för att förstå klimatets variabilitet, snarare än att förklara en religiös övertygelse.

Pierre Falk sa...

Kanske gagnar det vetenskapen. Det som jag tycker är konstigt är att det finns kristna som måste hitta vetenskapliga belägg för undrens existens.

(Svarten tipsade mig om din replik)

Daniel sa...

Pierre: Att förstå fysiken bakom "bibelns under" kräver alltså att man bekänner sig till en annan religion än kristendomen? Huruvida Doron Nof, som skrev artikeln, är kristen eller ej vågar jag inte svara på. Personligen anser jag inte någon religion skall kunna stå i vägen för att förstå sig på världen, oavsett om det man vill förstå är ett religiöst fenomen eller ej. Det i sig är en metadiskussion som jag inte tänker gå längre in i.

Däremot vill jag återigen påpeka att det var en sannolikhet att isen under Jesus tid frös till is en gång per 160 år, som presenterades av Nof och medförfattare. Det betyder inte att vattnet verkligen frusit till is då Jesus var där, bara att möjligheten fanns. Vill man alltså tro att Jesus verkligen gick på vattnet så kan man fortfarande tro det. Däremot kan man ha i åtanke att andra år, då Jesus inte gick på vattnet, frös det till och bildades is. Scientifically speaking.