I dag upplevde jag den första riktiga vårdagen här i Uppsala.
Visst, det har redan varit några riktigt fina dagar i april, men våren är inte bara ett meteorologiskt begrepp eller något som bestäms av almanackan. Meteorologiskt är det vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande och ligger mellan 0 och 10 grader. Vårdagjämningen var redan 20 mars och sommartid har vi sedan 26 mars. Men först i dag kom våren till mig.
Tog en stillsam promenad upp till Akademiska sjukhuset för att kolla PK-värdet. Solen sken, men det var fortfarande lite småkallt i skuggan. Går på den östra sidan av Fyrisån, som är till brädden fylld med smältvatten. Passerar ån vid Islandsbron, vars vattenfall just nu mest påminner om en brusande fors. Skrattmåsarna har intaget Svandammen och för ett väldans liv. De flesta änder har lämnat dammen, förmodligen för att lägga sina ägg på någon mer skyddad plats. Den ståtliga svanhannen Alexander glider majestätiskt fram tillsammans med sin fjärde fru.
Och helt plötsligt så bara finns våren inom mig.
Känner ett pockande, nästan tvingande behov, att meddela omvärlden att våren faktiskt är här. Vänder mig till en man som står alldeles bredvid och säger: "Det tycks bli en riktigt vacker vårdag." Han tittar lite utforskande på mig innan han bestämmer sig för att svara: "Jo. Och snart är luften full av pollen, så man inte kan gå utanför dörren utan att bli sjuk."
Men våren är här. På gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar