Uppståndelsen

Gårdagens uppståndelse blev inställd.

Jag hade redan skrivit en liten betraktelse om hur Jesus på den tredje dagen uppstår från de döda och det var bara att lägga ut den, men det ville sig lite annorlunda. Jag fick fullt upp med min egen "uppståndelse", som inträffade redan på påskaftonen. Ja, nu var jag ju inte död, inte ens i närheten, men jag jag mådde riktigt dåligt och ännu en gång blev jag tvungen att uppsöka akutmottagningen på Akademiska sjukhuset här i Uppsala.

När jag stapplade in genom dörrarna på akuten och anmälde mig vid kassan, kändes det väldigt skönt att personalen prioriterar efter vårdbehov och inte efter hur mycket pengar den vårdsökande har på bankkontot. Efter lite formalia var det bara att gå raka vägen in och överlämna sig till A-teamet, som lungt, vänligt och professionellt gör vad som ska göras. Sedan upp på vårdavdelningen för att invänta kardiolog- och narkosläkare. En injektion, några djupa andetag och in i dimman. POFF! 200-300 volt likström genom kroppen och uppståndelsen är ett faktum.

Större delen av påskdagen tillbringade jag i sjukhussängen. Mellan måltider, EKG och medicinering läser jag - äntligen! - da Vinci koden av Dan Brown. Boken kommer längre fram, med stor sannolikhet, att dyka upp fler gånger på den här bloggen. Om ni ännu inte har läst den - gör det.

Tummen upp!
för personalen på akutmottagningen och kardiologavdelningen 50F vid Akademiska sjukhuset, Uppsala.