För exakt fem år sedan, den 20 november 2001, höll Fadime Sahindal ett tal i riksdagen. Hon berättade om sin uppväxt, om hur hennes familj och släkt vägrade acceptera hennes självständiga livsstil och hennes svenska pojkvän. Efter att ha blivit mordhotad av familjen bröt hon med dem."Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas. Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt, men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att såna här fall inte upprepas."
Läs hela Fadimes tal
Den 21 januari 2002 mördades Fadime Sahindal av sin far.
Tillsammans med cirka 4000 personer närvarade jag vid minneshögtiden för Fadime i Uppsala domkyrka. Någon plats inne i kyrkan fick jag inte, utan stod utanför. Och jag kommer aldrig att glömma synen av de sex svartklädda, barhuvade kvinnorna som bar ut kistan ur kyrkan, en av dem var Nalin Pekgul. Framför kistan gick en kvinna och bar på ett stort porträtt av Fadime.
Senare läste jag i tidningen att domprosten Tuulikki Koivunen Bylund hade upplyst kvinnorna om att kistan var tung och försynt undrat om de verkligen skulle orka bära den. Hon fick svaret: Gud ger oss styrka.
Jan Guillou: Hedersmord har inget att göra med religion Aftonbladet, 23 januari 2002.
Kurdo Baksi: Gör som Danmark – döm hela familjen för hedersmord Aftonbladet, 21 juli 2006.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar