När jag googlar på "Sarah Maple" på endast svenska sidor, hittar jag (förutom mina egna bloggposter och en kort kommentar av en dansk) inte en enda svensk sida som tar upp det/de dödshot som riktats mot den 23-åriga brittiska konstnären Sarah Maple. Hon har under fyra veckor haft sin första separatutställning på ett galleri i London, den avslutades igår.
Flera muslimer i Storbritannien har blivit upprörda över hennes konst, speciellt det här självporträttet har väckt starka reaktioner. Galleriet har fått telefonsamtal och e-post där det bland annat framförts hot mot Sarah och hennes familj. Efter att utställningen pågått drygt en vecka krossades galleriets skyltfönster och dörr.
Att vara en offentlig person och få ett dödshot riktat mot sig av muslimska extremister brukar innebära garanterad uppmärksamhet
i media, på hemsidor, bloggar och internetchattar. Så var fallet med de danska "muhammedteckningarna", Lars Vilks "rondellhund" och Geert Wilders anti-koranfilm. I världspressen publicerades tusentals artiklar om dödshoten. Rasister och islamofober tog tillfällena i akt för att intensifiera sin hets mot islam och dess utövare.
Förstå mig rätt, jag är för yttrandefrihet, även när den används av rasister och främlingsfientliga krafter. Jag tar avstånd från hoten mot de danska tecknarna, samt mot Vilks och Wilders. Självklart försvarar jag också muslimernas rätt att på ett fredligt sätt framföra sina åsikter om deras alster.
Men varför är det så tyst i Sverige om dödshotet mot Sarah Maple?
Kan det vara så att alla som annars brukar ta minsta förevändning att försöka misskreditera islam och muslimer har fullt upp med att spy galla över Halal-TV? Kanske är det så. Och den här gången får de vanliga muslimhetsarna god draghjälp av några i andra fall relativt sansade och nyanserade debattörer.
Men jag tror faktiskt att tystnaden runt Sarah beror på något helt annat. Sarah är muslim, dotter till en brittisk man och en kvinna från Kenya. Hon säger själv att hon inte har för avsikt att förolämpa någon med sin konst, utan skildra spänningar mellan olika kulturer och undersöka möjligheterna att förena dem.
Mokhtar Badri, vice ordförande i Muslim Association of Britain, säger att han upplever utställningen som provocerande, men han försvarar Sarahs rätt till yttrandefrihet och fördömer allt våld och hot med anledning av hennes utställning. Inayat Bunglawala, från Muslim Council of Britain, instämmer. Han förstår att många blir upprörda över utställningen, men understryker att det finns inget som rättfärdigar den typ av hot och huliganism som förekommit.
En praktiserande muslimsk konstnär som i sina arbeten brottas med kulturella och religiösa motsättningar i syfte att hitta positiva lösningar, och muslimska ledare som ogillar hennes konst, men försvarar hennes yttrandefrihet och fördömer våld och hot - nä,
sånt är inget svenska "islamkritiker" finner värt att uppmärksamma. Sedan får knäppgökarna dela ut hur många dödshot som helst.
Klicka nedan vid "Etiketter" för fler bloggposter om Sarah Maple.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar