Stora, svarta, vackra ögon

Redan i slutet av maj berättade jag här på bloggen att jag köpt boken De moderna egyptiernas seder och bruk av Edward William Lane som utkom första gången 1836. Av någon anledning blev boken liggandes oläst, först nu har jag plöjt igenom den från pärm till pärm med mycket stor behållning.

Någon av bloggbesökarna kanske har observerat att jag vid några tillfällen har skrivit om det jag kallar för "arabisk makeup", något jag uppskattar och är fascinerad av. Tydligen delas denna fascination av Lane, som om de egyptiska kvinnorna skriver:

Ögonen är med mycket få undantag svarta, stora och mandelformade med långa och vackra ögonfransar och ett utsökt, milt förtrollande uttryck: vackrare ögon kan man knappast föreställa sig. Effekten av deras charm ökas av att ansiktet i övrigt (hur tilltalande det än må vara) är dolt och blir än mer slående genom ett bruk som är allmänt utbrett bland över- och medelklassens kvinnor och mycket vanligt bland de lägre klassernas, nämligen att svärta ögonlockens konturer både över och under ögat med ett svart puder kallat "kohl".

Ögonens charm ökas när resten av ansiktet är dolt. Hoppsan. Det var väl ändå inte riktigt meningen. Eller var det kanske det? Efter en beskrivning av hur en "arabisk makeup" läggs på, skriver Lane att

jag har bland dem sett ansikten som utmärkt sig för en sådan stilfullhet, ett så ljuvt uttryck att de har slagit mig som bilder av fulländad kvinnlig skönhet och ingett mig tanken (kanske inte felaktigt) att deras like inte kan finnas i något annat land. Med sådana ögon som många av dem har måste ansiktet bli vackert om bara de övriga dragen är någorlunda välformade.