Under våren har BBC Two visat tre avsnitt i en serie om kvinnornas roll inom olika religioner, Divine women. Jag har sett det tredje avsnitten där islams tidiga år behandlas, med fokus på Muhammeds hustrur Khadija och Aisha. I programmet medverkar Akram Nadwi, som jag uppmärksammat tidigare, och berättar om sin banbrytande forskning om al Muhaddithat, teologiskt lärda kvinnliga muslimer som studerar hadither
Akram Nadwi har sagt:
"Att utestänga muslimska kvinnor från utbildning och religiös auktoritet är besläktat med den för-islamiska seden att begrava flickor levande. Jag säger till folk: Gud har gett flickor kvaliteter och potential. Om de inte får utveckla dem, om de inte ges möjligheter att studera och lära sig, är det i princip som att bli levande begravd."
Intervju med den brittiske advokaten Sultana Tafadar, som främst arbetar med ärenden som rör mänskliga rättigheter.
- Om du studerar kvinnans rättigheter och ställning i islam, är det enkelt att dra slutsatsen att de lagar och praxis som infördes av profeten Muhammed var, och fortfarande är, revolutionerande, säger Sultana Tafadar.
I kväll gör Yuna ett nedslag i Hollywood under sin pågående USA-turné. Hon ger en live-konsert på Amoeba och signerar skivor. Deras konserter brukar efter ett tag dyka upp på nätet, men tills dess får ni hålla till goda med denna avspända inspelning. Fler videos från samma tillfälle hittar ni här
I dag börjar min semester. Under den första veckan lämnar jag Uppsala och reser upp till släkt och vänner i mitt älskade Östersund Jag kommer att hålla mig borta från datorn förutom när det gäller att kolla e-posten och publicera eventuella bloggkommentarer, så några aktuella uppdateringar på bloggen blir det inte. Men helt händelselöst blir det ändå inte. Jag har lagt upp några okommenterade tidsinställda inlägg på temat Kvinnor & Islam som kommer att poppa upp under veckan. Muslimska kvinnor vars röster inte så ofta hörs i debatten.
Ja, det är vad som kommer att hända här under de närmaste dagarna. Självklart blir det en del läsning under semestern. De första två böckerna jag tänkt ta mig igenom är denna och denna Jag hoppas ni får en fin sommar och har möjlighet att vila och umgås med nära och kära. Ha det bra.
I slutet av videon uttrycker en av bokens redaktörer, Ayesha Mattu, en förhoppning om att boken får uppföljare där muslimska kvinnor i andra länder skriver ner sina berättelser. Finns det måhända någon intresserad svensk förläggare och några kvinnor som vill berätta om sina erfarenheter?
I slutet av januari i år utkom boken Love, InshAllah: The secret love lives of American Muslim women. Det är en antologi med bidrag från 25 muslimska kvinnor som skriver om kärlek och sex ur olika perspektiv. Boken har fått stor uppmärksamhet i USA och en tredje upplaga kom redan i mars. Jag har själv ännu inte läst boken och gör därför klokt i att tillsvidare ligga lågt med omdömen. Men visst verkar den intressant. Så snart jag läst Love in a headscarf, som damp ner i brevlådan strax före helgen, tänker jag läsa den.
Kecia Ali, docent i religion vid universitetet i Boston, USA:
"Love, InshAllah innehåller förtjusande, romantiska, oroväckande, röriga, roliga, komplicerade - med andra ord, mänskliga - berättelser om muslimska kvinnors sökande efter varaktig kärlek. Den illustrerar olika sätt för muslimska kvinnor att förhålla sig till religiösa traditioner, familjen, samhället och gör det omöjligt att nöja sig med enkla generaliseringar om hur muslimska kvinnor är och hur våra liv ser ut."
Jag föreslår att ni tittar närmare på länkarna nedan för att skapa er en uppfattning om boken.
På bokens hemsida finner ni under "press" massor av recensioner och under "contributors" hittar ni presentationer av alla skribenterna. En intervju med bokens redaktörer, Ayesha Mattu och Nura Maznavi. Hos Amazon kan ni läsa bokens förord och ett utdrag ur en av berättelserna, samt en användbar ordlista. Även Huffington Post har ett längre utdrag ur ett av bidragen. Ni kan beställa boken från Bokus
Fint sommarprogram. Men faktum kvartstår - ingen ska behöva mörka sitt liv, sig själv i fem år. Inte pga medier, fördomar, släkt, ingen!
— Jenny Strömstedt (@jennystromstedt) June 23, 2012
Maher Zains första album kom 2009 och blev en stor succé i flera länder. I Malaysia blev albumet det mest sålda 2010 och certifierades åtta gånger platinum. I Indonesien, med sina närmare 250 miljoner invånare, sålde albumet två gånger platinum. Det handlar således om flera miljoner sålda exemplar. Han sjunger främst på engelska, men några av hans sånger har även spelats in på malaysiska, indonesiska, turkiska, arabiska och franska.
I april i år kom hans andra album, Forgive me När jag söker på nätet lyckas jag inte hitta en enda recension eller omnämnande på svenska om albumet. Detta trots att Maher i dag måste vara den svenska artist som säljer flest skivor på den internationella marknaden. Jo, du läste rätt. Han är svensk. Han föddes 1981 i Tripoli, Libanon, och kom till Sverige som 8-åring. Att en svensk artist med dessa enorma internationella framgångar kan förbigås med sådan tystnad av media i Sverige är onekligen något som tål att funderas över.
Den allra första artikel jag skrev som frilansade journalist publicerades i Dagens Nyheter och handlade om en sångare och koraspelare från Guinea, Mory Kanté När jag några år senare fick möjlighet att under ett halvår resa runt i Västafrika tog jag tillfället i akt att besöka flera koraspelare i Senegal och Gambia. Sedan dess har koraninstrumentet - afrikansk harpa, som det kallas ibland - haft en alldeles speciell plats i mitt musikälskande hjärta. Detta bara som en liten introduktion till Jangofata och Lita på mig från albumet Stockholm - Dakar med Sousou & Maher Cissoko
Sommar. Det betyder bland annat lägre aktivitet på bloggen från min sida och färre besökare. För er som ändock troget tittar in en vända lite då och då tänkte jag utlysa en tävling. Ni som känner mig personligen - IRL, som det heter på nätchattspråk - får inte delta. Sorry. Men alla andra är välkomna att vara med.
Och vad behöver ni göra för att ha en chans att vinna dem? Fantasilös som jag är så kör jag en bloggklassisker: Skriv ett inlägg på er blogg, Twitter eller Facebook (eller alla tre, så får ni tre gånger så stor chans att vinna) och länka till detta blogginlägg. Sänd sedan en länk/-ar till ert inlägg till mig (e-postadressen hittar ni under "Min profil"). Tävlingen pågår juni månad ut. Jag drar en vinnare 1 juli och kontaktar den via e-post för namn och adress. Några frågor på det?
Se även en video där hon berättar om sig själv och sin musik.
Sona Jobartehs far kommer från Gambia och hon är den första kvinnliga koraspelaren från en av de fem mest prestigefyllda västafrikanska griotfamiljerna, som består av en lång rad av musiker där griottiteln gått i arv. Hon är barnbarn till Amadu Bansang Jobarteh (död i april 2001), sin generations obestridligt främste griot, och kusin med Toumani Diabaté Sona har spelat kora sedan tre års ålder och gjorde sitt första framträdande på en jazzklubb i London som 4-åring. Hon är också sångerska, producent, filmmusikkompositör och multi-instrumentalist.
Jag kollade in några avancerade ljusspel i natt. Det började med att jag ännu en gång tog mig ett titt på ljusspelet på Rådhuset i Östersund under 2010 års vinterfestival. Imponerande. Sedan hittade jag videos från firandet av Förenade Arabemiratens nationaldag i december förra året. Ljusspelet visades på Shejk Zayeds stora moské i huvudstaden Abu Dhabi. Det kunde ha blivit hur häftigt som helst om något lagt upp en video med hela showen filmad med en kamera på stativ. Att försöka kolla på en 15 minuters video gjord med svajig och flaxande kamera gjorde mig sjösjuk efter en kort stund. Men här en kort snutt där kameran åtminstone är helt stilla.
Slutligen tittade jag på videon ovan. Ljusspelet visades förra året två gånger om dagen under sex veckor i oktober/november på riksdagshuset i Bern, Schweiz. Mycket vackert.
Snart bär det av till Östersund igen, trots att det bara var drygt två veckor sedan jag reste därifrån. Jag kan bara inte låta bli att återvända. Naturligtvis har det att göra med släkt och vänner, men även med folk i största allmänhet. Det är en stad med trevliga människor. Bilisterna stannar alltid i god tid när de ser att man är på väg över gatan och går man på lokal finns det alltid någon att prata med - om man vill. Och staden ligger vackert vid Storsjön med snöklädda fjäll som kuliss. De ädla dryckerna från Jämtlands bryggeri - med Sveriges i särklass mest prisbelönade öl - är icke att förglömma.
Östersund Lyssna på Christina Kjellssons kärleksförklaring till Östersund.
Christina Kjellssons text till Vladimir Vysotskijs Vargjakten/Охота на волков (text på svenska och ryska) ses förmodligen av vissa som direkt vanvördig, men när det görs på jämtska och med glimten i ögat har jag definitivt inga problem med den. Tvärtom.
Att det planerades ett bygge av en moské i Östersund uppmärksammade jag i februari förra året. Den skiss som då presenterades var också i hög grad just en skiss, men visst finns det tydliga likheter med den byggnad som nu tagits fram av arkitekten Lennart Köpsén på Frösön. Den största skillnaden är den 18 meter höga "minareten", som åtminstone i mina ögon för tankarna till en enkel och stiliserad klockstapel, som den vid kapellet i Västra Arådalen i Jämtland (se bild till vänster). De tidigare idéerna om limträ, väggar med fjällpanel och spåntak på kupolen tycks också finnas kvar. Och den ständigt återkommande frågan: Hur ska moskébygget finansieras? Kholod Mahmood, ordförande i islamiska föreningen i Östersund, har tidigare uttryckt en förhoppning om att de jämtländska muslimerna själva kan bekosta bygget.
Katarinaklostret ligger vid foten av berget Sinai i Egypten, och är uppkallat efter den heliga Katarina av Alexandria. Det är kristenhetens äldsta kloster. Bergsområdet är heligt för de tre världsreligonerna: kristendom, islam och judendom.
Legenden berättar, att profeten Muhammed besökte Katarinaklostret före den arabiska erövringen av Egypten år 640. Det påstås att han träffade en överenskommelse med de kristna munkarna, varigenom deras liv och egendom tryggades under muslimskt herravälde. Det finns till och med en moské bredvid basilikan innanför själva klostermurarna.
Jag har köpt en ny gryta. Den rymmer 4,4 liter och är tillverkad i Italien av smidd aluminium med keramisk beläggning. Locket är av borstat rostfritt stål och den har silikonbelagda handtag. Grytan kan även användas i ugnen upp till 200 grader. En riktig skönhet som utstrålar kvalité. Under den kommande semestern tänker jag tillbringa en hel del tid i köket, eftersom matlagning är bland det roligaste jag vet. Så det blir storkok av grytor och soppor för infrysning. Längtar redan.
I dag firar man tydligen Fars Dag i USA. Eftersom det här är en blogg som rör sig fritt mellan länder och kulturer hade jag tänkt uppmärksamma det med en liten musikalisk truddelutt, precis som jag gjorde när vi firade Mors Dag i Sverige Då var det sannerligen inget problem att hitta sånger som lovsjunger alla dessa fantastiska mödrar, men att hitta sånger som lovprisar pappor var inte någon lätt match. När jag hittade någon video om en underbar och fantastisk fader så handlade det alltid om Gud Fader själv. Jag hade tänkt mig en något mer jordnära och köttslig far, men det flesta sångerna var, typ, Don't sell daddy any more whisky och Drinkarflickans död, hon som frös ihjäl i en snödriva, precis som sin mor, när hon tvingades ut för att köpa brännvin till pappan och hans supkompisar.
Så jag skippar det där med Fars Dag och önskar istället alla islänningar en trevlig nationaldag och hoppas att de, i motsats till oss svenskar, vet hur den skall firas.
Fler roliga och inspirerande uppläggningar - eller presentationer, som kockarna brukar säga - hittar ni på Doldols blogg Nu har Bloggreceptboken 2012 kommit och kan gratis laddas hem Årets tema är "något köpt, något lagat", enkla recept med fokus på mat att umgås kring. Även fjolårets receptbok finns fortfarande kvar för nedladdning.
Hur kan man enkelt presentera en dessert innehållande banan och stjärnfrukt?
När jag googlar ser jag att det finns en hel del personer som funderat över uttrycket "okristligt tidigt", men någon seriös förklaring till talesättet hittar jag inte. Detta kunskapens svarta hål om det svenska språket måste naturligtvis fyllas med en upplysande teori av någorlunda trovärdigt slag. Någon har föreslagit att det syftar på julottan som enligt 1686 års kyrkolag skulle börja klockan 6.00, vilket fortfarande är vanligt i vissa kyrkor, även om både 7.00 och 8.00 numera förekommer. Men den teorin kan jag inte acceptera. Sverige var i huvudsak ett jordbrukarland fram till det industriella genombrottet i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och för svenska bönder kan 6.00 närmast betraktas som sovmorgon.
Jag tror vi får gå tillbaka till medeltiden och de svenska kontakterna med den islamiska arabvärlden, och dess religiösa ritualer, för att hitta en förklaring till uttrycket. Som alla vet är de fem dagliga tidsbönerna ett obligatorium för ortodoxa muslimer. Dagens första bön, Fajr, skall utföras i gryningen innan solen gått upp. Om man är bosatt i Kiruna innebär det att den islamiska morgonbönen i dag skall utföras klockan 2.16 (solens uppgång 4.55) och då ska man veta att gårdagens sista bönetid var 22.48. Så det är vad jag kallar "okristligt tidigt" och jag är övertygad om att mina förfäder, inklusive de morgonpigga bönderna, har varit av samma åsikt. Så var det med det.
Undrar om jag skall starta en kategori benämnd "snillet spekulerar".
På måndagmorgon fick jag skjuts hem från jobbet av en arbetskollega, som vanligt stoppade han in en hembränd CD i spelaren innan vi åkte. Vi har lite olika musiksmak, så det är alltid med viss skepsis jag inväntar att de första tonerna skall börja strömma ut ur högtalarna. Så även denna morgon. Men det började lovande - och sedan blev det bara bättre. Det var en thailändsk reggaeartist, Job 2 Do, som jag aldrig tidigare hört talats om, än mindre hört någon av hans sånger. Men det var en riktigt trevlig musikalisk bekantskap. Ännu trevligare blev det när han gav mig skivan, som snurrat åtskilliga varv här hemma under de senaste två dagarna.
Queen of Sheba: Behind the Myth, en dokumentärfilm från 2002 av BBC.
Sommaren brukar vara reprisernas högtid på TV och jag vill inte vara sämre. Det finns en hel del att ta av efter drygt sex års bloggande med närmare två inlägg om dagen i snitt. I dag fick jag en kommentar på ett inlägg från 2007 med en dokumentär om drottningen av Saba. Besökaren tyckte det var märkligt att de väldokumenterade uppgifter som framkommit fått så lite uppmärksamhet.
Den mytomspunna drottningen av Saba - vem var hon?
Drottningen av Sabas möte med kung Salomo omnämns i bibelns gamla testamente, i koranens sura 27 och i det etiopiska nationaleposet Kebra Nagast Legenden om Saba har med muntlig berättartradition förts vidare från generation till generation genom årtusenden. Men har hon verkligen funnits? Dokumentärfilmen från BBC följer de arkeologiska utgrävningarna i Marib, Jemen.
- Den dunkla bild som funnits om Arabien före islam håller genom modern forskning på att genomgå en total förändring, skriver Jan Retsö, professor i arabiska vid Göteborgs universitet, i en mycket intressant artikel i Svenska Dagbladet, Högkultur i Saba fram ur mytens töcken (2003-02-18)
- Vad som bör framhållas med eftertryck är att det nu mer och mer blivit uppenbart att Arabien före islam ingalunda bara var ett ökenland befolkat av beduiner. Det hade under årtusenden härbärgerat en inhemsk högkultur av liknande typ som de i Mesopotamien och Nildalen, skriver Retsö vidare och menar att detta ställer viktiga frågor om islams framväxt och dess senare historieskrivning.
Han fortsätter:
"Om man dessutom betänker att detta imperium tycks ha haft en egen religion där man dyrkade en enda gud som kallades Rahman, det viktigaste epitetet på Koranens gud, kan man undra om inte islamforskningen borde ta sig en närmare titt på detta fenomen i stället för att, som man i regel gör, se mot Syrien och medelhavsvärlden på jakt efter "inflytanden" som genererar islam.
Om man dessutom vet att den islamiska erövringen, åtminstone i sitt inledningsskede, tycks ha dominerats och letts av jemenitiska trupper och generaler kan man börja undra om man inte här står inför något mycket stort, ett väldigt historiskt komplex som vi inte känt till förut och som också den senare islamiska historieskrivningen har glömt eller censurerat bort. Det finns all anledning att följa med i vad som händer i utforskningen av det Saba som numera återinträtt i bilden av världshistorien."
Dansaren i videon är Binta, dotter till Fatou Touray som driver bloggen Tonårsmorsa - Fatou och är eldsjälen bakom den nystartade webbtidningen The Gambia För övrigt har Bob Marleys änka, Rita Marley, "adopterat" den lilla byn Konkonuru i Ghana, där min älskade svärmor är född. Nog om "släktforskning". Ni kan läsa mer om videon och inspelningen på Bintas blogg
Shelina Zahra Janmohamed intervjuas av Sky News om sin bok Love in a headscarf
"Vid 13-års ålder visste jag att jag var ämnad att gifta mig med John Travolta. En dag skulle han stå utanför min dörr i norra London, bli vansinngt kär och be mig att gifta mig med honom. Han skulle konvertera till islam och bli en hängiven muslim."
Så fantiserar den kärlekslystna huvudpersonen i Shelina Zahra Janmohameds roman Love in a headscarf som kom ut 2009. Den har översatts till flera språk och tydligen är nu även en arabisk utgåva på gång. Jag har (ännu) inte läst boken, så någon recension blir det inte, men ni kan själva läsa ett längre utdrag ur den.
Gloria Estefan & Miami Sound Machine. Se en kort dokumentär om gruppen och tillkomsten av deras världshit Conga från 1985.
En interaktiv sida där du kan tillbringa flera timmar med att upptäcka alla varianter av modern latin music. Lyssna, läs, få historik, skiv-, film-, bok- och länktips och se massor av korta dokumentärer.
Bright faces of The Gambia är en dokumentär producerad på uppdrag av kanadensiska Nova Scotia-Gambia Association om människor i Gambia som inom olika områden arbetar med undervisning för att förbättra befolkningens levnadsförhållanden.
Allas vår bloggmorsa, Fatou Touray, ligger sannerligen inte på latsidan. Hon sjösätter det ena projektet efter det andra. Hennes senaste bidrag till alla kunskapstörstande är en webbtidning med ambitionen att förmedla ett brett spektrum med information om Gambia, det lilla västafrikanska landet som så många svenska charterturister besökt under närmare fem decennier. Redan 1965 arrangerade en man vid namn Bertil Harding en resa för 300 svenskar till landets huvudstad Banjul. Året därefter inledde han ett samarbete med Vingresor, numera Ving, och antalet resenärer ökade tll 628. I dag är en av Banjuls största gator uppkallad efter honom, Bertil Harding Highway. (Läs mer om denna fascinerande person som hösten 1944 grundade den enda grupp inom den norska motståndsrörelsen mot den nazistiska ockupationen som bestod av svenskar).
Själv har jag varit i Gambia vid två tillfällen och har många trevliga minnen och lärorika erfarenheter med mig från besöken. Första gången bodde jag hos en familj där den äldste mannen var imam i en moské i Bakau, vilket snabbt gav mig många värdefulla kontakter som annars kan vara svåra att få som turist. Han sa till mig, att så länge jag bor hos dem är jag som deras egen son. Tyvärr, är det många besökare som inte tar tillvara på möjligheten att vika av från turiststråken och bekanta sig med landets rika kultur och folkliv. Istället tillbringar många den mesta tiden på stranden, har halv- eller helpension på hotellet och nöjer sig med att följa med på resebolagets arrangerade utflykter.
För er som vill få en djupare kännedom om Gambia rekommenderar jag varmt att ni följer Fatous nya webbtidning TheGambia.nu och den anknytande Facebookgruppen
Under denna vecka har Radio1 i samarbete med Expo haft en temavecka om samexistens. Daniel Poohl från stiftelsen Expo säger:
- Vi menar att vi har kommit till ett läge där antirasister inte bara kan vara emot och protestera. Vi måste också tala om vad vi är för. Med ”Positiv antirasism” menar vi att vi är för ett samhälle som präglas av samexistens på lika villkor.
I går medverkade juristen och samhällsdebattören Cherin Awad och kommunalpolitikern Daniel Riazat i ett program om näthat. Lyssna här Nedan kan ni lyssna på det inspelade telefonsamtalet till Daniel som omnämns i programmet.
I går, på Sveriges nationaldag, arrangerade Nätverket Antirasister i Uppsala län en demonstration i Uppsala. Man gick från Slottsbacken till Stora Torget i stadens centrum. På torget uppträdde bland annat en danstrupp från Afarfolket, en etnisk grupp på omkring 1,5 miljoner människor på Afrikas horn. De är i huvudsak muslimer. Läs mer på hemsidan Afarvänner i Sverige
Mariachi El Bronx och The Bronx är två sidor av samma mynt. Banden innehåller samma kärna av medlemmar, men som El Bronx spelar de mariachi influerad musik med rötterna i Mexico och som The Bronx öser de på med någon slags hardcore punk. Det blir inget pris till den som gissar rätt på frågan vilken av deras musikstilar jag föredrar.
Dalkullan Sawmya Frisk spelar två "syskonpolskor", som hon kallar dem, och för den svenska spelmanstraditionen vidare till kommande generationer. Hoppas ni alla får en trevlig nationaldag.
I natt har jag läst igenom det rättegångsprotokoll som norska Verdens Gang publicerade från gårdagens rättegång mot Anders Behring Breivik. Professor Mattias Gardell vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet var inkallad som sakkunnigt vittne av försvaret. Han påvisade bland annat att mycket av innehållet i Breiviks 1500-sidiga kompendium var direkt hämtat från personer aktiva inom diverse islamofobiska och nationalistiska högerextrema kretsar, ett hopkok av korsriddarromantik och fascism.
I kommentarsfältet på Sveriges största islamofobiska och rasistiska blogg, som helhjärtat stöds av sverigedemokraternas partiledare, samlas de som Gardell under rättegången beskrev som "ensamma krigare" som med hjälp av internet kan uppleva sig vara "en del av en bevegelse fordi man opplever at det er mange der ute som taler på samme måte." Kommentarerna om Gardell på bloggen inskränker sig till tarvliga personangrepp. Någon saklig kritik av Gardells anförande ser jag inte skymten av. Däremot uttrycks vissa sympatier för Breivik: "1-0 till Breivik", "Säga vad man vill om massmördaren Brievik men dum är han inte", "Det är svårt att avgöra vem man har svårast för, Breivik eller Gardell?" - bara för att nämna några kommentarer.
I bloggens redaktionella text beskrivs Gardells framträdande vid rättegången med citat från kommentarsfältet i en norsk tidning:
Ytterligare en kommentar sammanfattar kanske läget bäst: "Kanskje vi skal sette tak over Sverige og kalle det verdens største sinnsykasyl [dårhus]?"
En kortfilmsfestival har jag redan på bloggen och nu är det dags för dokumentärfilmer. Just nu är det lite glest med filmer under etiketten "Dokumentärfilm", men det kommer att fyllas på allt eftersom. Naturligtvis måste jag ha med en del äldre filmer som den ovan, Bloody Cartoons, om de så kallade muhammedteckningarna. Ni kommer att hitta omkring tio filmer åt gången under den nya etiketten. Som ni ser hittar ni dem även genom att klicka på loggan i kolumnen.
För 76 år sedan deltog amerikanen Jesse Owens vid OS i Berlin 1936. Adolf Hitler och de tyska nazisterna hade hoppats på att olympiaden skulle utvecklas till en triumf för den "ariska rasen", men det gick inte riktigt som de hade tänkt sig. Besök Jesse Owens hemsida och läs mer om filmen