Jazz - that nobody asked for

Läs mer om filmen

Musik har varit, och är fortfarande, en viktig del av mitt liv. Jag har brett mellan öronen. Det vill säga; jag lyssnar och njuter av många olika musikstilar. Men det finns naturligtvis musik jag gillar mer eller mindre. Jazz både älskar jag och avskyr. Jazz kan innebära så mycket. En gång i tiden skrev jag i mitt testament att på begravningen skulle den instrumentala versionen från 17 juli 1953 med trombonisten Kid Ory and his Creole Jazz Band spelas. Visserligen är testamentet nu makulerat men den önskan kan gott få hänga med även i fortsättningen, även om jag inte tänker fästa det på papper igen. För mig räcker det att blott leva med tanken.