Jag - en bloggare

Ibland får jag frågan varför jag bloggar och det händer även att jag själv frågar mig det. Något riktigt bra svar har jag dock inte. Förmodligen är det bara en naturlig utvidgning av mitt sociala liv i detta teknologiska tidevarv. I stället för att berätta något för bara en handfull personer i min absoluta närhet, så ger mig bloggandet möjlighet att nå ytterligare ett antal människor. Lite elektroniskt småprat om stort och smått, där mottagaren - till skillnad från i det verkliga livet - själv har möjlighet att avgöra om den vill "lyssna".

Men tar det inte en massa tid att posta blogginlägg nästan varje dag? Först är jag på väg att svara jakande, men vid närmare eftertanke är nog svaret ändå nej. Bloggandet är, som sagt, bara en utvidgning/förlängning av mitt sociala liv. Jag gör något som jag ändå skulle ha gjort och bloggposten kommer som en biprodukt. Nu på morgonen har jag till exempel ägnat ett par timmar åt att läsa om islam i Indonesien, det land i världen där det lever flest muslimer. Det har jag gjort därför att det intresserar mig, inte med tanke på att det skulle bli en bloggpost - vilket det nu blir.

Och hur kom jag på idén att klockan sex en lördagsmorgon börja läsa om islam i Indonesien? Jo, jag var in och kollade besöksstatistiken på bloggen och upptäckte att någon från Jakarta, Indonesiens huvudstad, hade besökt min blogg. Personen hade googlat på "film fitna" - Geert Wilders famösa anti-islamfilm - och en länk till min blogg kom upp som första träff. Så den här personen i fjärran Jakarta inspirerade mig till att läsa om islam i Indonesien och fick i utbyte möjlighet att se en film (inte Wilders Fitna) som försöker förklara det här med västerländsk yttrandefrihet och demokrati. Det tycker jag är ett utmärkt exempel på global "dialog".

Om även ni vill läsa lite om islam i Indonesien, så rekommenderar jag en intressant och lättläst artikel av Ann Kull, doktorand i islamologi vid Lunds universitet: Islam, tolerans och fredlig samexistens i Indonesien