Under min tid som frilansande journalist recenserade jag en del konst och litteratur, men oftast skrev jag om musik. Det hände att jag blev sittande och bara strirrade på ett tomt papper (ja, det var på den tiden man fortfarande skrev ett första utkast med papper och penna) utan att kunna formulera ett omdöme som var vettigt och rimligt. Värst var det med konst och poesi. Ibland begrep jag ingenting. Vad är detta? Vad menar människan? Känslan av att inte förstå, inte räcka till, var obehaglig och bottnade förmodligen i dåligt självförtroende. Numera säger jag som det är: Jag begriper inte ett smack!
Att Zeitguised kallar filmen för "Peripetics or The installation of an irreversible axis on a dynamic timeline" är inte heller till särskilt mycket hjälp. Inte ens när de förklarar att filmen "entails six imaginations of disoriented systems that take a catastrophic turn" förstår jag vad de försöker förmedla. Mitt omdöme blir: Jag begriper inte ett dugg - men jag gillar den ändå.
Här kan du läsa vad Zeitguised själva har att säga om filmen. Se fler av deras skapelser
1 kommentar:
jag fattar..........Eller????? Kastanjetter, tror jag blandannat. sen får jag inte ihp det trasiga hjärtat med dom men det gör väl inte så mycket,
Skicka en kommentar