Bloggjubileum - 3000 inlägg

Jag missade mitt jubileum med två. Jag firar nämligen nu 3000 (+ 3 med detta) blogginlägg sedan starten 8 februari 2006. Det blir alltså nästan två inlägg per dag i snitt. Jisses. Det är fritt fram för kommentarer, typ: Skaffa dig ett liv!

Det hade varit kul att kunna presentera de tio mest lästa inläggen genom åren, men någon sådan statistik har jag tyvärr inte tillgång till. Istället tänkte jag nämna några saker som dyker upp i minnet från de gångna årens bloggande. Eftersom jag normalt är så blygsam och ödmjuk (hum, hum) tar jag mig för en gångs skulle friheten att blanda upp minnena med lite självförhärligande.

Om jag läst en bra bok, hört en bra skiva, sett en bra film, stött på några intressanta nyheter, eller vad det nu må vara, så är det naturligt att jag berättar om det för mina vänner. Via bloggen har jag möjlighet att förmedla detta till åtskilligt fler än min begränsade vänskapskrets. Om jag ska vara riktigt pretentiös kan jag påstå att jag fått möjlighet att påverka fler människor.

Även om min blogg inte ens kommer i närheten av de stora elefanternas bloggar när det gäller antalet besökare är jag fascinerad över att det trots allt är flera hundra som tittar in hit varje dag. Jag är helt nöjd med att vara musen som ryter. Eller åtminstone piper. För det är sällan jag försöker köra ner mina egna åsikter i halsen på folk. Istället har jag ambitionen att lyfta fram material som jag tycker är intressant och väsentligt. Om  besökarna vill ta det till sig, det är upp till dem. Det kan jag inte påverka.

Det har varit oerhört lärorikt att blogga. Jag har bland annat lärt mig mycket om hur media och nyhetsförmedling fungerar. När den holländske högerpopulisten Geert Wilders våren 2008 offentliggjorde att han skulle släppa en kortfilm om sin syn på koranen fick det en enorm uppmärksamhet i världspressen. Under tre månader innan filmen släpptes tittade jag dagligen in på Google News och sökte på "geert wilders". Det publicerades tusentals artiklar med spekulationer om hur världens muslimer skulle komma att reagera. Det ena skräckscenariot efter det andra målades upp. Att inget tv-bolag vågade visa filmen gjordes till en stor sak. Geert Wilders kunde ta på sig matyrskapets törnekrona och kamma hem extra poäng.

Men faktum var att en holländsk muslimsk tv-station hade erbjudit Geert Wilders att visa filmen, men han avböjde erbjudandet. Det uppmärksammades endast av två utländska nättidningar, Dutch News var den ena. Själv lyckades jag få SvD att ändra i sin artikel, och ta med nyheten om tv-stationens erbjudande, genom att mejla till artikelförfattaren och bifoga en länk till detta blogginlägg. Sydsvenskan uppmärksammade också nyheten. I övrigt var det tyst.

Följande kan jag, som vanligt, inte tiga om. När några av de största amerikanska tidningarnas "top political writers" samlades 2008, för att diskutera den pågående presidentvalskampanjen, sa journalisten från New York Times enligt artikeln Presidential round table discussion att "as yet another indication that some of the best 'media' these days can be found in the blogosphere, I found this site (=länk till ett av mina blogginlägg).

 Hoppas ni hänger med under ytterligare några tusen blogginlägg.