Gammal man gör så gott han kan

I söndags var jag och röstade. För att ingen skall tro att jag ljuger eller är helt förvirrad vill jag påpeka att inlägget Nya djärva grepp i svensk politik bara var på skoj. Sanningen är att jag röstade.

Jag har bott i samma lägenhet de senaste 24 åren och under den tiden har jag alltid röstat i samma vallokal. Vid årets val hade jag, som vid alla tidigare val, slarvat bort mitt röstkort. Men det räcker ju med ett ID-kort, så det skulle inte bli några problem. Vid valet 2006 lyckades jag faktiskt rösta utan röstkort och med ett ID-kort som var utgånget 2004.

På söndageftermiddag styrde jag stegen mot vallokalen som bara ligger fem minuters promenad från bostaden. Jag plockade åt mig valsedlarna, de jag fått hemma i brevlådan hade naturligtvis också försvunnet i den allmänna anarki som råder i mitt hem. Jag får kuverten, går bakom skynket och stoppar i valsedlarna. Går fram till bordet där jag skall kryssas av i röstlängden, överlämnar kuverten och visar mitt ID-kort. Tjejen vid röstlängden letar efter mitt namn. Efter ett tag tittar hon upp på mig:

- Du finns inte med. Är du säker på att du kommit till rätt vallokal?
- Absolut. Jag har röstat här sedan mer än 20 år tillbaka.
- Vart bor du?
- En liten bit bort, säger jag och pekar i riktning mot min bostad.

Tjejen tar upp mobiltelefonen och ringer.

- Vi har en man här som inte vet vart han ska ta vägen. Kan du kolla om han är registrerad hos er?

Hon uppger mitt namn och väntar ett tag.

"Inte vet vart han ska ta vägen". Va? Jag kände mig plötsligt som en gammal senildement gubbe.

- Tack, säger tjejen till någon i telefonen och vänder sig mot mig:

- Det finns en annan vallokal i M-huset. Där ska du rösta.
- Jaha. Det är ju precis vid min bostad.

Tjejen tittar utforskande på mig och ger mig det slutgiltiga dödshugget:

- Är farbror säker på att han hittar dit?

 Valresultatet i mitt valdistrikt
Klicka på bilden för större format