tisdag 24 november 2009
Call of Duty: Modern Warfare 2
En sekvens ur spelet Call of Duty: Modern Warfare 2 där ryska terrorister genomför en massaker av civilpersoner på en flygplats.
I inlägget Pentagon, Hollywood och spelbranschen hade jag också tänkt skriva några rader om spelet Call of Duty: Modern Warfare 2, men det blev alltså ett eget inlägg. Spelet är det sjätte i serien Call of Duty och släpptes världen runt den 10 november i år.
Redan första dagen såldes 4,7 miljoner kopior av spelet, vilket omräknat i pengar blir 2,1 miljarder kronor - och det enbart i USA och Storbritannien. Spelet är därmed det mest sålda någonsin under en enda dag. Det lyckades även dra in mer pengar på premiärdagen än vad världens största kassasuccé inom filmbranschen (Batman: The Dark Knight) klarade av vid premiären.
Jag har själv inte spelat Modern Warfare 2, men det ska tydligen handla om en internationell insatsstyrka som skapats för att bekämpa ryska ultranationalister. Striderna äger rum i Kazakhstan, Afghanistan, Brasilien, Kamtjatkahalvön, Washington D.C. och i gränstrakterna mellan Georgien och Ryssland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har en sak att bekänna - jag är helt galen i modern Warfare-spelen som jag kör på PC. Dels gillar jag FPS-spel, sen är spelen mycket välgjorda ända ner till minsta detalj. Grafiken är så pass bra att jag i vissa delar hade svårt att se om det verkligen var ett spel.
Dagen efter att spelet släpptes köpte jag den. Den är rätt så kort (campaign-delen alltså) så på 2 dagars slöspelande klarade jag det. Jag hade läst om delen med terroristerna och tänkte att det inte ska vara något problem då FPS i allmänhet handlar om att skjuta, döda och lemlästa. Jag ska dock erkänna att jag aldrig tidigare mått så illa som jag gjorde när jag spelade den delen. Även om det fanns en "spelspänning" i den så var den jobbig att ta sig genom, inte minst med tanke på hur den slutar...
Själv har jag blivit alldeles för otålig för att ägna cirka 15-20 timmar åt ett och samma spel. Numera spelar jag mest "kortisar"; ett par lopp i ett bilspel eller något liknande. men jag gillade de tre första Call of Duty-spelen.
I dag nöjer jag mig i stort sett med att spela FPS-spelen från Starbreeze här i Uppsala. Som aktieägare i bolaget är det en självklar del av den fundamentala analysen :-)
Skicka en kommentar