Vänstern och antisemitismen

Bild från Ida Dzanovics blogg

Jag vaknade redan vid 4-tiden i dag. Efter en kopp starkt kaffe och lite puffande på en cigarr slog jag på datorn och kollade e-posten. Ett e-brev gör mig uppmärksam på den brittiska konstnären Sarah Maples senaste konstprojekt

Jag kollar in nattens nyheter och gör även en sökning på ett par portaler för att se vad som skrivs inom bloggosfären om mordhotet mot den svenska konstnären Ida Dzanovic Jag blir inte alls förvånad när jag noterar att alla dessa bloggare som, i andra liknande sammanhang, skrikit sig hesa till försvar av yttrandefriheten nu tiger. Yttrandefriheten är selektiv för dessa bloggande
"islamkritiker", den gäller bara för vissa personer och åsikter. Samma tystnad rådde när Sarah Maple mordhotades förra hösten, vilket jag skrev om i inlägget Varför så tyst om Sarah Maple?

Under sökandet på nätet hamnar jag på en blogg där man gratis
kan ladda hem Håkan Blomqvists bok Gåtan Nils Flyg och nazismen, berättelsen om den svenske kommunistledaren som blev nazist.
Jag har ännu inte hunnit läsa boken, men läste nu på morgonen Blomqvists artikel Vänstern och antisemitismen i historiskt perspektiv och en recension av hans doktorsavhandling Nation,
ras och civilisation i svensk arbetarrörelse före nazismen (pressmeddelande)

Att enskilda personer och grupperingar inom den så kallade vänstern varit antisemiter är helt klart enligt Blomqvist, men han poängterar att "För 18- och 1900-talshistoriska sammanhang kan en provisorisk tumregel vara att antisemitismen som organiserad och aktivistisk kraft bör sökas vad som klassiskt benämnts högerut på den politiska skalan/.../Det var i stor utsträckning tillsammans med vänsterkrafter; från liberaler till socialdemokrater och kommunister, som judisk emancipation försvarades gentemot det sena 1800-talets antisemitiska rörelser/.../Den judiska socialismen och liberalismen var själva viktiga faktorer inom denna breda vänster."