Kjell Höglund stiger av tåget

Denna morgon har jag tillbringat ett par timmar med Kjell Höglund, en särling inom svenskt musikliv som alltid gått sina egna vägar. Det började med att jag av en ren tillfällighet snubblade över en artikel i en reklamtidning för en restaurangkedja och sedan var jag fast. På Tuben hittade jag en mycket sevärd dokumentärfilm, Jag steg av tåget på den här planeten och här är jag Sedan måste jag naturligtvis lyssna på hans sånger

I min skivhylla står flera av Kjell Höglunds skivor och de har blivit flitigt spelade genom årens lopp. Jag har många minnen kopplade till hans musik. Minns hur jag och en kompis på internatskolan satt en hel kväll och skrev ner texten till Häxprocess En av oss spelade en snutt av sången på skivan och den andra skyndade sig att skriva ner texten. Och sedan nästa musiksnutt, skriva, och nästa, skriva, och nästa...

Det är så lätt att hitta syndabockar om man vill

och fastän häxprocesser hör de gångna tider till

så har vi inte glömt principen, den är alltför bra

den kommer väl till pass när det är något vi vill ha

och eftersom ju ännu inte allting är perfekt

så behövs det då och då ett passande objekt

på vilket vi kan avreagera vår affekt

och därigenom återfå en smula självrespekt

Egentligen skulle jag vilja skriva mycket mer om mitt förhållande till Höglunds sånger och vad de betytt för mig, men det får bli en annan gång. Om några timmar ska jag nämligen kliva på tåget till hans födelsestad Östersund och precis som honom stiger jag sedan av tåget som en ensam man och tar in på pensionatet.