Nyårsafton med H.C. Andersen

Jag var fem år och det var ett par veckor kvar till julaftonen. Mina föräldrar gömde de inköpta julklapparna längst in i en stor garderob. När jag var ensam hemma kröp jag in i garderoben för att se om det tillkommit några nya paket och om det var möjligt att gissa vad de innehöll. En dag låg där ett mycket, mycket tungt paket. Hur jag än funderade kunde jag inte komma på vad som kunde vara så relativt litet och ändå så väldigt tungt.

Julaftonen kom och jag skulle äntligen få öppna julklapparna. Det tunga paketet sparade jag till sist eftersom jag var säker på att det måste vara något riktigt fint. Pappret revs av från julklapparna och jag minns inte längre vad paketen innehöll. Så var det dags för det tunga paketet. Jag öppnade det sakta och försiktigt. Det innehöll tre stora, tjocka böcker. Böcker! Jag blev så oerhört besviken. Vad skulle jag med böcker till?

Det tog flera dagar innan jag ens tittade i böckerna. Vad skulle en femåring som inte kunde läsa göra med böcker? Titta på bilderna. De tre böckerna med H.C. Andersens samlade sagor och berättelser var rikligt illustrerade med svart/vita bilder av Lorentz Frölich, Carl Larsson, Stefan Viggo Pedersen, Vilhelm Pedersen och Isidor Törnblom Jag tittade på bilderna och försökte lista ut vad sagorna handlade om. Det visade sig senare att jag hade fel, men i gengäld hade jag skapat alldeles egna berättelser till bilderna.

Ja, det var under den perioden som grunden lades för mitt litteratur- och konstintresse. Böckerna står fortfarande kvar i bokhyllan och är i mycket gott skick. Trots den första besvikelsen insåg jag redan som liten att det var en fin och världefull gåva som skulle behandlas varsamt. Nu som vuxen inser jag att det var den viktigaste present jag någonsin fått i mitt liv. Jag har läst om berättelserna ett flertal gånger under årens lopp, både för mig själv och som högläsning för min dotter innan hon själv kunde läsa. Hon är i dag som tonåring en riktig bokslukare. Även det till viss del H.C. Andersens förtjänst.

Den lilla flickan med svavelstickorna av H.C. Andersen

Det var så rysligt kallt, det snöade och började bli mörka kvällen; det var också den sista kvällen på året, nyårsafton. I den kylan och i det mörkret gick på gatan en fattig flicka med bart huvud och bara fötter. Ja, hon hade ju haft tofflor, när hon gick hemifrån, men vad hjälpte det! Det var mycket för stora tofflor, hennes mor hade sist använt dem, så stora var de, och dem tappade den lilla, då hon skyndade sig över gatan, just som två vagnar körde förbi i väldig fart. Den ena toffeln kunde hon inte hitta och den andra sprang en pojke bort med, han sa, att han kunde använda den till vagga, när han själv fick barn.

Där gick nu den lilla flickan på sina bara små fötter, som var röda och blå av köld. I ett gammalt förkläde bar hon en mängd svavelstickor och en bunt gick hon med i handen. Ingen hade på hela dagen köpt av henne, ingen hade gett henne en liten slant, hungrig och frusen gick hon och såg så ynklig ut, den lilla stackaren!

Läs hela sagan