Att gå ut och äta indisk lyxmiddag med sin dotter utan att föreviga händelsen med ett foto att lägga ut på bloggen, det måste betraktas som en oförlåtlig dödssynd i vissa bloggkretsar. Och jag erkänner: Jag är skyldig.Vi besökte igår eftermiddag restaurang New India i Uppsala. Att det blev just den restaurangen var av rent praktiska skäl; jag hade ont i foten och svårt att gå och restaurangen är den som ligger närmast vår bostad. När vi kom dit vid 5-tiden var det endast två gäster där, men under måltidens gång strömmade det in en hel del folk.
Eftersom det var en "arbetsmiddag" (pappa-dotter-samtal-om-livets-svårigheter-och-eventuella-glädjeämnen) sökte vi upp det mest avskilda bordet, vilket hade den i sammanhanget försumbara nackdelen att servitrisen inte såg oss när vi försökte påkalla hennes uppmärksamhet. Eftersom jag har lite svårt för det där att sätta upp fingret i luften, höja rösten och ropa:"Fröken!", så fick min dotter ta hand om den biten.
Maten kommer in på bordet. Den doftar underbart och ser förföriskt god ut. Min dotter stirrar på tallriken för att avgöra vad hon anser vara ätbart. Den här gången var det bara paprikastrimlorna som lyftes över till min tallrik, vilket måste tolkas som ett toppenbetyg av denna kräsmagade tjej.
Under måltidens gång lyftes även kycklingbitarna över till mig. Hon gillar kyckling, men ansåg att den här var för torr. Den avslutande mangoglassen fick toppbetyg. "Det måste vara riktig gräddglass", sa hon. Till maten drack hon vatten, men skulle avsluta det hela med ett glas Fanta. En liten klunk, sedan ställer hon ned glaset och konstaterar:"Det här är inte riktig Fanta!" Hennes slutbetyg på middagen blev ändock "jättegott".
Nå, vad åt vi? När jag kollar menyn på deras hemsida hittar jag bara en rätt med samma pris (190 kronor), men beskrivningen stämmer inte helt med det vi serverades. Enligt uppgift skulle vår middag bestå av
- Onion bhajee
- Lammsizzling
- Grillad kyckling tikka
- Vegetarisk balti
- Nan (bröd)
- Mangoglass
Nåväl. Vi blev mätta och belåtna. Livets stora mysterium lyckades
vi inte lösa den här gången heller. Men vi hade trevligt tillsammans. Och det kanske är det som är meningen med livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar