Barnsäker

När jag ska förklara hur oteknisk jag är brukar jag lite skämtsam säga att manicker med fler än en knapp klarar jag inte av. Igår insåg jag att det låg mer sanning i påståendet än jag vill erkänna för mig själv (och ännu mindre för någon annan). Men nu ska sanningen ändå fram.

För en tid sedan köpte jag en engångständare från Solstickan. När jag skulle använda den fungerade den inte. Tändarknappen satt som fastgjuten, omöjlig att rubba. Nu var köpet inte precis någon större investering, men visst blev jag irriterad över att de såldes såna skräptändare. Trots att den inte gick att använda har den blivit liggande i en hylla.

Igår kväll tänkte jag sätta mig på förstutrappan och puffa på en god cigarr och dricka en öl. Jag hällde upp ölen och snoppade cigarren, men hittade igen tändare. Efter att ha letat på alla tänkbara och otänkbara ställen hämtade jag den obrukbara solstickantändaren. Den kanske har lagat sig själv, tänkte jag. (Det är så jag brukar "laga" saker). Men icke.

Jag satt på trappan och småsurade lite. Efter ett tag kom en av grannarna gående över gården. Jag frågade om han händelsevis hade en tändare på sig. Vilket han inte hade. Han stannar till vid min trappa och får syn på tändaren som ligger bredvid mig.

- Men där ligger ju en tändare, säger han.
- Den fungerar inte.

Han plockar upp den och - tänder den!

- Va? Hur gjorde du?
- Den är barnsäker. Du måste trycka på spärrknappen innan du kan tända den.

Enligt EU-bestämmelser som började gälla den 11 mars 2008 måste alla tändare som säljs vara barnsäkra. En tändare anses vara barnsäker när färre än 10 av 100 barn i åldrarna 3,5–4,5 år kan tända den. Jag har inga ytterligare kommentarer till det inträffade.